Jag tycker att fillers och botox inte är för mig; varken maskiner och ljus och ultraljud och egentligen inte så mycket mer än krämer kommer i kontakt med mig. Som ett (även på andra sätt väldigt oproffsigt) företag i skönhetsmaskinbranschen surt sa: "Det är ju allmänt känt att Kicki Norman inte gillar sånt här". "Sånt här" är alltså allt utöver krämer. Jag vet inte hur många skönhetsföretag som har erbjudit mig kostsamma behandlingar (gratis, så klart, på grund av mitt jobb) med motiveringen att jag "skulle bli så fin då". De hör inte mitt NEJ TACK förrän jag säger "men jag tycker redan att jag är fin". Dels är jag rädd för smärta och obehag och läkare – för att inte tala om nålar! – , dels tycker jag faktiskt att jag är rätt snygg. Krämer räcker för mig.
I mitt jobb, däremot, är jag väldigt intresserad av "sånt här", eftersom du är det. Daisy Beautys läsare vill att just Daisy Beauty ska skriva om olika typer av salongsbehandlingar och föryngringsmaskiner och injektioner eftersom vi håller oss sakliga, neutrala och trovärdiga. Vi förhärligar inte "sånt här" utan tar reda på fakta. Och faktum är att maskiner och nålar kan åstadkomma saker som krämer bara kan drömma om; nackdelarna är att allt alltid inte är jättesäkert, heller inte så effektivt att det motiverar det ofta väldigt höga priset. I Daisy Beauty 2/2013 lät vi fyra kvinnor testa behandlingar med före- och efter-bilder, en artikel jag har jobbat med i över ett år, i Daisy Beauty 3/2013, som kommer i butik nästa vecka skriver vi om behandlingar som kan lyfta ansiktskonturen. Som exempel. Att jag personligen inte låter någon sätta nålen i mig betyder inte att jag inte kan lära mig om den typen av behandlingar och sedan berätta för dig vad jag vet.
I höstas upptäckte jag att jag nästan alltid var öm i pannan. Efter ett tag förstod jag att det beror på att jag nästan alltid rynkar den. Mina linser/glasögon korrigerar inte riktigt mitt synfel så för att se bra så kisar jag, särskilt framför datorn. Jag är också ljuskänslig och kisar ofta därför utomhus också. Så utom när jag har semester har jag alltid lite ont i huvudet, framåt pannan till. I inför-jul-stressen hade jag så ont att jag skickade ett argt mail till min kompis Sophie, som jobbar på Eriksbergskliniken, och skrev "okej, nu får du fan göra botox på mig". (Sophie är en av de välmenande personerna som har erbjudit mig diverse för mig tidigare fullständigt ointressanta behandlingar.) Erikbergskliniken är känd för att göra väldigt naturliga injektionsbehandlingar; inte en anknäbb så långt ögat kan nå. Vi har samarbetat med kliniken på ett event förra våren just därför.
Sophie har påmint mig om det där mailet under hela våren; jag har försökt att låtsa bort det. Men så när jag drog till skogs förra veckan, efter tre veckor med dygnet-runt-sittningar framför datorn, hade jag jävligt ont i pannan igen. Så idag, när jag var uppe i Eriksbergskliniken och träffade representanter för några spännande hudvårdsmärken, kände jag att det var dags. Men när Karin, som äger kliniken och som också är en av Sveriges bästa behandlare, försökte boka in mig för botox på argrynkan på måndag fick jag hjärtklappning och svindel. Jag är inte ens färdig-TBE-vaccinerad för att jag är så spruträdd. Den senaste sprutan tog jag på en walk-in-klinik dit Sam lurade in mig i förbifarten, med en barnnål, och efteråt satt jag på trottoaren utanför kliniken med huvudet mellan knäna och försökte att inte spy och svimma. Därav mina tidigare SMS till Sam. Så jag sa att ska det bli av får det bli på studs, annars är helgen förstörd.
Så här gjorde jag för att klara av sju nålstick mellan och längs med ögonbrynen:
1. Titta på behandlingsrummet.
2. Titta på redskapen som används under behandlingen (vit kajalpenna, bomullsrondeller, koksaltlösning, spruta).
3. Titta på skiss över människoansikte och diskutera var sticken ska sitta.
4. Provsitta i stolen.
5. Provsitta i stolen med behandlare bakom mig.
6. Få ditritat i ansiktet med vit kajalpenna var sticken ska sitta.
7. Titta på min vitprickiga panna i en spegel.
8. Gå runt lite i rummet och pilla på saker.
9. Provsitta i behandlingsstolen med behandlare bakom mig.
10. Låta behandlare provtvätta pannan med koksaltlösning.
11. Känna på nålen. Sticka mig själv i handen. Sticka mig själv i pannan så att det börjar blöda.
(Här gick tydligen Karin ut till Sophie i receptionen och skrattade.)
12. Låta behandlare nypa i pannan som hon nyper när hon sticker.
13. Diskutera om det går att sluta efter halva behandlingen om jag vill. (Nej.)
14. Diskutera om det går med färre stick än sju. (Nej.)
15. Göra om punkt 10, 6 och 7 i den ordningen.
16. Låta behandlare spruta in botox.
17. Sitta kvar i 20 minuter och vänta på att pulsen ska gå ner.
Om några dagar ska jag märka skillnad och om två veckor ska jag ha fått full effekt av behandlingen. Då ska jag på återbesök och eventuellt justera lite om jag behöver mer botox eller om något inte blivit helt symmetriskt. Karin använde vansinnigt lite på mig, bara på "argrynkan" mellan ögonbrynen så att jag ska slippa huvudvärken i fortsättningen. Mina långa horisontella pannrynkor ska vara kvar, de är en del av mig.
In English: Did botox today, a bit unexpected. Hope to have less headaches in the future.
