Har du sett hashtaggen #bakominstagram som Karin Adelsköld har startat på… Instagram (duh)? Den handlar kort och gott om att visa behind the scenes-bilder bland alla tillrättalagda, väl utvalda bilder. Jag är inte emot idén som sådan, men jag undrar verkligen vilka konton alla följer om de bara matas med perfektion.

Rensa? Hitta nya? Jag lovar, det finns massor av konton i sajberspejs som inte på långa vägar är stylade. Jag känner att hela det här ”alla är så perfekta på internet”-påståendet är en skröna som lever vidare trots att den knappast får mycket luft nu för tiden. Luft i form av sanning, det vill säga. Luften skrönan får kommer från spridningen. Att folk köper det rakt av.

Jag tror vi kan konstatera att vi vet att ”alla” inte lever så perfekta liv som de låter oss få se på nätet. Om du vägrar ta det till dig så fort du ser en stylad bild, och istället gräver ner dig så tycker jag verkligen att du ska rensa i ditt flöde. Varför följa inspirationskonton som får dig att må dåligt? Det finns uppenbarligen ingen inspiration att hämta där.

Hursomhelst, till saken.

Ett område där jag däremot tycker att ”behind the scenes”-bilder kan vara till nytta, är inom skönhetssegmentet. Jag har nämnt det här både en och sju gånger innan, men det tål att upprepas (hmm, undrar om jag inte har skrivit exakt den meningen både en och sju gånger innan?). Jag tror inte vi har kommit till den punkt som vi har med Det Perfekta Internetlivet™, vad gäller det här området. Det är inte så självklart för alla att det vi ser är stylat och inte överensstämmer med verkligheten.

Vi fattar att folk är sminkade, men är vi helt med på att bilder ofta ljuger om hur sminket ser ut egentligen?
Jag la upp den här bilden på Instagram idag:

Obs att du nu ser den uppblåst i betydligt större storlek än den presenteras på Instagram. Att sminket är långt ifrån perfekt blir så klart mycket tydligare nu. Dock att min hy ser rätt flawless (ish) ut och det utan att ha lagt på ett enda filter. Bakom kulisserna mår jag piss för tillfället och har inte tvättat ansiktet (förutom just innan denna makeup lades på) sedan i måndags. Sånt lämnar spår, om vi säger så.

Poängen med Instagramposten var att sminket gick helt åt helvidde idag, men det funkar hyfsat på bild ändå. Skulle du sitta här mitt emot mig skulle du nog undra vad i hela friden jag har gjort med mitt fejs. Eller inte, vad vet jag? Jag ser inte ut så där, i alla fall.

Jag skulle ha kunnat posta den här bilden och berömma min foundation eller mitt blurrande puder (och hashtagga #nofilter utan att ljuga) och ingen skulle förmodligen ifrågasätta. Jag menar inte att kasta skit på oss inom skönhetsområdet i sociala medier och kalla oss lögnare, jag vill bara visa att en bild kan visa en sak fast sanningen är en helt annan. Precis som vi redan vet är sant vad gäller andra typer av uppvisande av ”det perfekta”.

Bilden ovan är tagen med min mobil. Den lägger av någon outgrundlig anledning på ett märkligt filter på bilden, helt utan att jag väljer det. Med andra ord kan jag påstå att bilden är helt utan filter utan att ljuga. Jag försökte dock ta x antal avslöjande bilder med min kamera och du kan aldrig gissa vad som hände… Eller jo, det kan du förmodligen. Ingen bild visar riktigt hur mycket som inte ser bra ut med den här sminkningen IRL.

Jag har ljusat upp bilden pga uselt ljus, och självklart ser inte sminket perfekt ut. Jag hade säkert kunna skruva färgerna lite så att jag inte såg så gråblek ut, men whatever. Du granskar förmodligen bilden ovan nu, säkert mer noggrant än du brukar granska sminkbilder eftersom jag har sagt att det finns en massa ”fel” med den som inte syns (dock att jag inte förnekar att det finns ”fel” som faktiskt syns).

Det finns alltid en massa saker med sminkbilder som personen bakom dem hoppas att du ska missa. Antingen på grund av att de är sjukt självkritiska och perfektionister, för att de faktiskt gör misstag eller för att produkter inte presterar. Hade jag lagt upp det här inlägget och skrivit om en ny bra mascara, hade du förmodligen mest kollat på hur mascaran ser ut på bilden.

Förutom att hudfärgen får mig att se smått avliden ut och att jag har överdoserat rouget, hade du gissat att det här var en sminkning jag var gravt missnöjd med? Som jag dessutom postar på internettet? Själva postandet i sig säger dig förmodligen att jag är riktigt nöjd, att jag vill visa mitt verk. Kanske hör du till dem som letar efter fel och truimferande hittar flera här, eller så kanske du hör till dem som hittar något med bilderna som påminner dig om vad du inte har eller inte kan göra eller skulle vilja kunna osv osv osv.

OBS, jag är medveten om att det funkar åt båda hållen naturligtvis. Varför ska jag sitta och vara så missnöjd med en sminkning som inte vill visa sin fulla crappiness på bild? Det jag hakar upp mig på kanske andra inte ens märker? Osv osv osv.

Poängen med det här inlägget är att bilder kan få produkter att se mycket bättre ut än vad de är. De kan få min hud att se helt annorlunda ut (antingen död eller flawless-ish) även om produkterna jag har använt för att uppnå det inte levererar. Lite ljus, lite ändrat fokus, mindre skärpa med mera, med mera och de har levererat ändå.

Långt svamligt inlägg, men jag hoppas min poäng gick fram. Även den här gången. Jag pratar inte om att vi duger utan smink eller att retuschering lurar oss att folk är smalare/snyggare/längre/whatever än de är – sånt vet vi redan. Det är inte alls det jag menar nu. Jag pratar om förväntningar, de vi har på produkter och de vi har på oss själva. Om vi såg mera bakom kulisserna skulle de kanske inte vara fullt så höga?

Ingen skugga ska falla på Karin Adelsköld, hon har en poäng med sitt initiativ även om jag personligen inte håller med hela vägen ut. Jag önskar att vi inte behövde slå på stora trumman så fort vi visar upp det operfekta. Det blir som en ursäkt. Bara visa det. Ju fler som gör det, desto färre som skulle behöva rensa i sitt flöde.