För inte så länge sedan släppte Nabla sin första ögonskuggspalett, Dreamy Eyeshadow Palette. Jag har inte testat så många av Nablas puderögonskuggor, så jag blev överlycklig när jag såg att den här paletten skulle komma (palettnörd som jag är).

De utlåtanden jag har hört om Nablas ögonskuggor tidigare har varit uteslutande positiva. Förväntningarna var, med andra ord, rätt skyhöga. Att palettens insida ser ut så här (se nedan) gjorde ju inte saken värre, om vi säger så.

Vi får tolv skitsnygga nyanser i varierande finish och med lite kallare helhetsintryck än alla röd/orange/brun-varma paletter som släppts till höger och vänster på sistone. Jag älskar den typen av nyanser, men det är ju kul med omväxling.  2017:s mest frekventa ögonskuggsnyans finns dock med – den rosa som skiftar i peachyguld. Jag klagar ej, älskar den nyansen.

So far so good. Jag trodde verkligen att jag skulle älska den här paletten och använda den så mycket att jag skulle tröttna på mig själv. Men nej. Tvärtom har jag fått tvinga mig att använda den, för jag ville verkligen skriva om den. Om jag var så glad och ivrig är det säkert fler som känner lika.

Den här paletten är så fin i teorin. Jag tittar på den och börjar kombinera färger i huvudet på en gång. Sedan står jag där med den och allt blir bara… blaha. Jag kommer alltid till det där stadiet i sminkningen då jag känner att något fattas. Något blir inte som jag hade tänkt mig. Och så plockar jag fram några andra ögonskuggor för att komma dit jag ville. Inte en enda gång har jag blivit nöjd med sminket när jag använt den här paletten. Tyvärr.

De skimriga skuggorna blir inte riktigt så där intensiva som jag vill ha dem, trots att jag applicerar med fingret. Det som swatchas på armen (för de swatchar skitfint) översätts inte riktigt till det som hamnar på ögonen. Jag har så svårt att sätta fingret på vad det är som inte stämmer. Den lila Inception ser så fantastiskt vacker ut på swatchen nedan (andra raden, skugga 4), likaså trendnyansen Vanitas (första raden, skugga 3), men på ögonlocket är det som att, allt det där som gör nyanserna så fina, bara försvinner ut i tomma intet.

Delirium är en sådan där skugga som är smulig med megastora glitterkorn á la Urban Decay. Inte en favorit! Den har dessutom en mörk bas som gör att den suddas ut till en gråtrist sörja. Metal Cupid och Rose Gold är alldeles för snarlika på huden. Och de matta nyanserna, främst Dogma, är rätt svåra att jobba med. Jag upplever att de suddas ojämnt och fäster kraftigt i huden så om du råkar få för mycket skugga på ett ställe är det i princip omöjligt att sudda ut en skarp kant helt. Det slutar med irritation cirka varje gång.

Nedan ser du två olika sminkningar jag har gjort med paletten.

Den första sminkningen är med den lila Inception över hela det rörliga ögonlocket. Rätt intetsägande nyans. I yttre delen av globlinjen har jag dessutom råkat få ett plötsligt överflöd av den mörkbruna Dogma, vilket inte gick att rädda snyggare än så här.

Nedan är en sminkning med i huvudsak Metal Cupid över det rörliga ögonlocket. Jag råkade sabba eyelinern och fick gå över med en skugga från en annan palett, eftersom den bruna Dogma från Dreamy-paletten inte gick att lägga över eyelinern. Den gav ingen intensitet alls utan gjorde varken till eller från. Skuggan från den andra paletten räddade hela looken, som dessförinnan såg urtråkig ut. En no-brainer-sminkning som verkligen inte gick att få till. Så märkligt!

Never mind mina ögonbryn. Alla mina ögonbrynsprodukter var nedpackade när jag gjorde den här sminkningen, så jag fick improvisera och var helt utan bryngel (aka katastrof!).

Jag skulle kunna fördjupa mig mera, men det är väl rätt onödigt. Vi blev inte kompisar, jag och den här paletten. Helt enkelt. Det kan bero på mig, jag vet inte. Jag har sett att flera andra tycker om den, så det är väl en smaksak.

Nabla Dreamy Eyeshadow Palette kostar 369 kronor.