Det är dags för tips på hur du skriver bättre reportage, alternativ får en inblick i hur Daisy Beautys ambitiösa och duktiga reportrar jobbar.

Reportage i  Daisy Beauty har inte bara hög nivå på information och intervjupersoner, även språket håller hög nivå. Våra skribenter är väldigt hantverksskickliga och också villiga att lägga tid och eftertanke på texterna. De får dessutom alltid feedback från mig som redaktör och jobbar om artiklarna så att de blir ännu bättre. Både journalisterna och jag lägger mycket tid på språk och stilistik, texterna ska inte bara ge dig information utan också en läsupplevelse. Det hoppas jag att du märker!

Jag vet att det finns bloggläsare som själva skriver och kanske skulle tycka det var roligt att få tips kring sitt skrivande. Eller så kanske det är roligt som tidningsläsare att få veta mer om hur Daisy Beauty arbetar med språket i de mycket uppskattade reportagen. Så därför jag har satt ihop en lista med de vanligaste saker jag och Daisy Beautys reportrar pratar om, förpackade i en tipslista. Tipsen är sprungna ur hur just Daisy Beauty jobbar med reportage, men en del av tipsen går också att applicera på andra typer av skrivande än det journalistiska. Listan utgör ingen grundkurs i skrivande utan kräver att du redan har skrivkunskaper, avsikten är att ta redan existerande skrivande till nästa nivå. Du som är väldigt van skribent kan tycka att tipsen är självklarheter, eller så hittar du någon infallsvinkel som kan inspirera dig till textuell nytändning. Du som har fler skrivtips får gärna fylla på i kommentarsfältet!

 

 

Skrivtips för journalistiska reportage à la Daisy Beauty

1. Kom igång.

Har du skrivkramp? Skriv vad som helst: en del av en intervju, dina egna tankar om ämnet, en lustifikation på textens tema, ordvitsar på reportagets ämne. När du väl har börjat formulera ord brukar skrivandet komma igång och du kan låta nonsenstexten mynna ut i reportage. När reportaget är klart tar du sedan bort nonsenstexten. Inte helt sällan visar nonsenstexten sig vara användbar i någon del av brödtexten.

2. Textens start (och slut).

Texter behöver en inledning. Allra elegantast är om textens avslutning sedan anknyter till inledningen och bildar ett ramverk. Ibland kan textens tematik med fördel även plockas upp i mitten av texten. I inledningen ska ett berättande språk användas. Var kreativ! Skapa till exempel en saga, ett porträtt, en scen eller en dagboksanteckning – inte en informationsbroschyr.

3. Klossteknik.

En längre text består av olika delar; byggstenar. Dessa kan exempelvis vara inledning, intervju med personer som tycker A, miljöbeskrivning, intervju med personer som inte håller med om A, teknisk förklaring på vad A är, avslut. De olika delarna kan ses som klossar, som staplas på varandra till ett torn. De olika klossarna kan staplas i olika ordning och tornet blir alltid lika högt (texten lika lång). Testa några olika ordningar på klossarna. Skriv en kloss i taget istället för att skriva texten linjärt från början till slut. Har du svårt att hitta en inledning, skriv två eller tre och välj i efterhand vilken av klossarna som passar bäst. Ska du korta mycket i en text – det vill säga krympa tornet – kan det vara en enkel lösning att ta bort en kloss (ett helt stycke), istället för att slipa ned klossarna i storlek (pilla bort en mening här och där).

4. Skribentens roll.

Din närvaro behövs i reportage, och den mest eleganta närvaron är ofta den som sker utan ordet ”jag”. Men passar jag-form bäst ska jag-form så klart användas. Då används jag-form med eftertanke och omtanke, samt på flera ställen i texten. Jag-formen ska ingå i textens tematik när jag-formen används.

5. Var konkret.

Ju konkretare desto bättre. Allt som skapar bilder i huvudet hos läsaren är bra. Fredrik Lindström har sagt att det inte är roligt att säga ”jag ska fika”, men det är roligt att säga ”jag ska äta en finsk pinne”. Och det har han ju rätt i. Den konkreta bilden gör starkare intryck än en mer abstrakt referens.

6. Skriv skrift.

Skriven text ska vara skriven text. Stryk exempelvis alla ”ju”, ”sedan”, ”väl”, ”alltför” och ”och” som ofta gör texten talspråklig istället för skriftspråklig.

7. Ord ska ha ett syfte.

Alla ord räknas, och räknas de inte ska de inte vara med. Ta bort all text som inte tillför information eller känsla.

8. Löptext.

Att orden ska vara värdefulla gäller även text mellan citat: Text är aldrig en transportsträcka. Låt löptexten säga något annat än citaten. Löptext ska exempelvis innehålla egen information eller reflektera över ämnet, istället för att upprepa innehållet i citaten.

9. Förenkla språket.

Skriv raka meningar by default. Låt mig ge ett övertydligt exempel på rak mening och på motsatsen. Rak mening: Kicki känner sig arg. Exempel på bakvänd mening: Arg känner sig Kicki. Båda är korrekta, men det andra exemplet är krångligare att läsa. Den som inte är van skribent tillskriver ofta den krångliga meningen elegans, i själva verket blir den bara klumpig. Det enkla är det mest eleganta.

”Det enkla är det mest eleganta.”

10. Negationer är negativa.

Försök att skriva meningar med så få negationer som möjligt. Negationer kräver extra tankesteg och blir de många blir texten svårare att läsa. Ju mindre negationer, desto enklare går budskapet fram. ”En ovan skribent tillskriver ofta den krångliga meningen elegans” är bättre än ”Den som inte är van skribent tillskriver ofta den krångliga meningen elegans”. Negationer och tillhörande krånglighet kan också få texter att verka talspråkliga.

11. Han, hon, de, jag.

”Man” är världens sämsta pronomen. ”Man” passiviserar. ”Man” gör texten abstrakt och distanserad från läsaren. ”Man” är fullständigt värdelöst i ryckcitat, vilket förmodligen är anledningen till att den retoriskt proffsskolade kronprinsessan Victora alltid talar om sig själv som ”man”. Därför ska varken skribent eller intervjuperson använda ”man”. Ange istället vem eller vilka ”man” syftar på eller formulera om meningen helt.

12. Textrytm.

Variera långa meningar och korta. Tänk över kommatering och var sparsam med utropstecken.

13. Vad säger vi om retoriska frågor?

Retoriska frågor är överskattade. De är ett latmanssätt att driva texten framåt. De flesta andra sätt är betydligt elegantare, även om de kräver mer tid och eftertanke. Retoriska frågor kan ibland fördumma texter.

14. Känslor vs fakta.

Känslor ger bra citat, fakta ska ligga i brödtext. Tänk på att fakta är bäst i faktarutor, näst bäst i löptext och väldigt sällan bra citat. Känslor är däremot jättebra citat. Det finns en anledning att frågan ”Hur känns det?” används i sportintervjuer, trots att den är en klyscha. Så om du gör en faktaspäckad intervju behöver du också ställa frågor som ”Hur känns det att jobba med detta?”, ”Vad tänkte du när du upptäckte detta?” eller varför inte ett lätt ifrågasättande som ”Kan det verkligen vara så som du påstår?” för att få citat som tillför känsla till reportaget.

15. Snyggt talspråk.

Skriv inte vad folk säger, skriv vad de menar. Ofta tycker intervjupersonen att du verkligen har skrivit vad som sas när du i själva verket har skrivit vad som avsågs. Förenkla om intervjupersonen pratar krångligt, fyll i meningar som är halva. Intervjupersoner får inte prata underförstått, även om du i intervjun förstår vad hen menar. Ställ förtydligande frågor som ”Hur menar du nu?”, ”Vad menar du med det?” och ”Nu förstår jag inte, kan du utveckla?”

”Intervjupersoner tycker att du verkligen har skrivit vad som sas när du i själva verket har skrivit vad som avsågs”

16. Klyschfritt.

Undvik journalistklyschor, som ”säger hon med ett leende”. Ska du påpeka att att intervjupersonen ler behöver du vara kreativ. Förklara exempelvis hur hen ler så att leendet tillför något, annars blir beskrivningen bara utfyllnad (se punkt 7).

17. Textbalans.

Hitta balans mellan citat och löptext. Stapla inte citat på varandra.

18. Förstå själv.

Om du själv inte har förstått vad du skriver, kommer läsaren inte heller att förstå. När skribenten själv inte har förstått uppstår logiska luckor i texten. I vissa lågbudgetfilmer kan logiska luckor uppstå, exempelvis kan en bil köra ut till vänster i bild och sedan komma inkörande från höger i nästa klipp. Tittaren får då en känsla av att ha missat en händelse eller en scen. Samma känsla får läsaren av en text där reportern inte själv har förstått ämnet; det uppstår något som närmast kan liknas logiska hål i texten. Du som skribent måste alltså ställa frågor tills du själv har förstått, även om det tar tid (och även om du känner dig korkad), annars gör du inte ditt jobb.

19. Marinera texten.

Om du har möjlighet, lägg undan texten ett par dagar. Då kan du sedan se den med nya, mer objektiva ögon. Kanske vill du då ha en helt annan ordning på klossarna i ditt torn, eller så ska första tredjedelen kortas och sista stycket bli dubbelt så långt för att texten ska få balans. Du kanske upptäcker att klossen som kändes så fundamental när du skrev texten lika gärna kan undvaras, eller tvärtom att citatet som kändes så klockrent tidigare faktiskt behöver förtydligas och utvecklas. Var din egen redaktör.

20. Synpunkt utifrån.

Om du har möjlighet, låt någon annan läsa texten och ge förslag på förbättringar. Använd sedan ditt eget omdöme för att genomföra eller förkasta förslagen.

 

In English: Twenty tips for improving your writing (or just find your text mojo back).