Jag har världens bästa jobb och får jobba med och för världens bästa gäng: beautynördarna. Här är mitt kärleksbrev till er och den bransch vi alla älskar.
Skönhetsprodukter handlar om så mycket mer än att göra sig fin. Det är ett intresse, en hobby, ett samlande. Det är nya upptäckter och små skatter. Ibland undrar folk om jag fortfarande blir exalterad över kosmetik. Svar: ja. Det är tingen och innovationerna som får mig att orka även när jag tycker branschen är väldigt tröttsam. Jag försökte beskriva det i min krönika i Daisy Beauty 3 2018, som jag också publicerar här.
Det var en sådan dag när jag kände lukten av min egen hårbotten. Det är inte lika illa som att känna sin egen dåliga andedräkt, men nästan. Jag hade rationaliserat bort morgonens egentligen nödvändiga hårvätt och betalade nu priset. Lägg därtill en stoppljusröd finne på näsan, en sömnbristrelaterad glåmighet och en viss pizzaanbringad fluffighet och du har en aning om dagsformen (rund). Mitt ansikte såg ut att vara gjort av ektoplasma och sockervadd med ett uppkäftigt cocktailkörsbär mitt i.
Så kom det ett paket. En oansenlig pappkartong levererat av ett regndränkt bud i detta typiskt svenska vårväder. Och plötsligt började solen skina!
I en gyllene pappkartong fanns en gyllene dosa av tung metall. Ytan var rundad på ett vis annars endast förbehållet stenar som i åratal slipats av vågornas gungande. Det var som att hålla 178 gram meditation i handen. Locket öppnades med perfekt mängd motstånd från magnetlåset och blottade nio undersköna ögonskuggor i färgskala ljusbeige till storglittrig koppar via en matt midnattsblå. Och pigmentrika var de också! Nio små underverk i en och samma dosa. Känslan av hänförelse tangerade eufori och överskuggade det faktum att min egen sorgliga spegelbild skymtade i insidan av locket. Fina saker kan skingra både grå tankar, grå väder och grå hudton*.
Det är magin med beauty! Liksom alla andra specialintressen låter mitt skönhetsintresse mig samla på något som intresserar mig och skänker mig vardagsglädje, i det här fallet vackra saker från kosmetikens värld. På samma sätt som hobbylöparen hellre springer i fina träningskläder än i en potatissäck, och på samma sätt som whiskyfantasten kan glädja sig åt ett oanständigt rökigt fynd från de skotska torvhedarna, kan jag känna mig som ett barn på julafton när säsongens nyheter kommer på hyllorna. Och jag vet att du som Daisy Beauty-läsare förstår mig – du är ju likadan. Men väldigt många tror att beauty handlar om yta och fåfänga, inte om kreativitet, välbefinnande och att uttrycka sig. Många tycker att det är mer värt att samla på ”manliga” motorcyklar än på ”kvinnligt” smink. Att en golfklubba för 5000 kr är en ”investering” medan en parfym för 2000 kr är ”pengar i sjön”.
Då är det skönt att vi har varandra. För Daisy Beauty är inte bara en tidskrift, det är också en beautygeek-community. Varsågod, här är skönhetsnördarnas medlemstidning!
*Dosan jag pratade om var Bobbi Brown Capri Nudes-paletten, som även Linda har skrivit om här. Jag skrev inte det i tidningen eftersom jag tyckte det inte var väsentligt. Men nu vet du!
In English: The love of beauty.
