Recension
Blogginlägg
Saker du vill veta om min ADHD, om medicin och om jobb
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna
Jag har fått en fråga om min ADHD: om hur diagnosen funkar med mitt jobb. Jättebra, säger jag. För det mesta, i alla fall.
För ett tag sedan (i maj) bad jag om frågor som jag skulle besvara när jag hade tid. Det har dröjt, men här kommer några svar, nämligen på frågor om min ADHD.
Fråga: Tar du medicin för ADHD? Vad tycker du hjälper dig att bli mer koncentrerad?
Jag undrar vilka strategier du har i din vardag och för att orka med ditt arbete?
Själv blir jag trött redan innan jag hinner sluta mitt 8-16.30 jobb av allt fokuserade, och undrar vad du har för strategier och kanske tips för att orka med vardagen och det fantastiska jobb du utför Vi är såklart alla olika men vissa nämnare så som nedsatt koncentrationsförmåga och hyperaktivitet är något som vi har i olika grad av.
Svar: Uppenbarligen har det tagit mig nästan ett halvår att svara på den här frågan, och jag tror det beror på osäkerhet. Jag vet inte riktigt, men jag är glad att du frågar för nu fick jag tänka efter!
Jag tar ingen medicin än, eftersom jag vill prova alla alternativ först, men jag utesluter inte att jag kommer att göra det i framtiden.
Just nu jobbar jag med KBT och en arbetsterapeut för att hitta strategier som funkar för mig, men redan innan jag fick diagnos hade jag kommit fram till det absolut viktigaste för att jag ska funka på en arbetsplats:
Jag kan bara jobba med folk jag gillar.
Jag gillar människor som är smarta och ambitiösa. De ska helst ha lika hög arbetsmoral som jag (inte det lättaste) och vara smartare än jag (något enklare). Högre krav än så har jag inte! De som trivs bäst med mig är alltså folk som gillar att jobba, gillar variation och tänker kreativt och nytt!
Jag tycker också det är svårt att koncentrera sig länge – men bara på ointressanta saker.
Jag jobbar 10-14 timmar varje vardag och 4-8 timmar varje söndag. Det kräver så klart att jag kan koncentrera mig många timmar i sträck och det kan jag göra om jobbet är roligt! Eller åtminstone intressant. Är mina arbetsuppgifter inte stimulerande har jag det som på engelska heter ”attention span” på i bästa fall 20 minuter. Och jag har därför skapat möjligheten att själv bestämma mina arbetsuppgifter, så när jag kan väljer jag det som jag själv uppfattar som intressant!
Allt jobb är så klart inte roligt, och jag har lärt mig att klara vissa tråkiga arbetsuppgifter genom att tänka på att JOBBET SOM HELHET är roligt. Jag fintar min egen hjärna!
I min ADHD-terapi får jag hjälp med sätt att lura min egen hjärna, men en del strategier har jag själv tänkt ut redan innan jag fick diagnos. Jag har också lärt mig hur mina energinivåer fluktuerar över dagen. Jag är pigg från morgon till lunch, och piggast är jag om det är fint väder ute! Under soliga förmiddagar passar jag därför på att ta itu med gamla surdegar, med fokuskrävande saker och uppgifter som ger mig prestationsångest. Attestera fakturor eller svara på mejl är mer mekaniskt, det kan jag göra oavsett väder och tid på dagen.
Kan jag så sover jag en stund på eftermiddagen.
Jag får ändå inte så mycket gjort då, så sömn gör mer nytta för kropp och knopp än att snigeljobba framför datorn eller hoppa mellan uppgifter utan att kunna avsluta någon av dem. Jag sover sällan tillräckligt på natten så en eftermiddagslur gör under för sömnstatistiken, orken och förhoppningsvis även för livslängden.
Jag har liksom många andra med ADHD en uppskjutandeproblematik och där har jag ännu ingen fungerande allmän strategi.
Det mesta försöker jag göra på en gång, annars blir det inte av. Jag försöker sätta av tid i kalendern för tråkiga uppgifter. Allt trist som någon annan kan göra har jag lejt ut (kvittohantering; hämta paket på posten; hålla ordning på Daisy Beauty Awards). Men risken är fortfarande stor att det som är repetitivt, trivialt, prestationsångestframkallande och/eller Excel-krävande inte görs förrän deadline har kommit och gått. Det finns en anledning att jag kämpar vidare i min ADHD-terapi.
Hyperaktiviteten händer ofta inom mig, sällan fysiskt eller synligt för andra. Jag klättrar inte på väggar, däremot snurrar mitt huvud jävligt fort.
Till största delen har jag lärt mig utnyttja det. När jag blir rastlös jobbar jag! Kanske sorterar jag i sminkskåpen på jobbet eller städar i förrådet. Jag skriver saker jag har lust med, gör roliga instastories och hittar på nya idéer och projekt!
Utan min hyperaktivitet hade vi inte haft Daisy Beauty Expo, Daisy Beauty Awards eller Daisy Beauty Professional! Min hyperaktivitet är min kreativitet.
När jag inte kan jobba, som till exempel på semester eller resa, tränar jag. Jag har varit på löprunda oftare i London än i Stockholm. Jag har sprungit i Rom, Bath och Paris. Om jag med flit försöker att verkligen inte jobba alls på en semester, vilket jag gjorde när jag höll på med min ADHD-utredning, joggar jag sex gånger i veckan. Annars muckar jag gräl med Sam eller får panik och hatar mig själv och alla andra.
Träning är en utmärkt ADHD-medicin. Jobb också. Det finns en anledning att kvinnor med ADHD är fyra gånger så benägna som andra kvinnor att bli utbrända.
Jag var utbränd 2005, hade jag då haft kännedom om min ADHD hade jag kanske sluppit det.
Tack vare terapi, ålder och Sam har jag accepterat mig själv och vågar förvänta mig att andra gör detsamma. De som inte gör det har jag möjlighet att välja bort.
Jag hoppas att jag har svarat på din fråga och att du har fått bra input! Jag hejar på dig och håller tummarna för att du ska hitta en arbetssituation som funkar för dig.
Vill du läsa om hur folk bemöter mig efter min diagnos så skrev jag om det för en vecka sedan, läs här!
English: About my ADHD.
SÅ bra inlägg!! Relaterar 100% till allt detta.