Hur var ditt nyår? Själv firade jag och familjen i lugn och ro med bror och svägerska. Ja, i lugn och ro. Visst drack jag lite bubbel och något glas vin, men inte så att det förklarar varför jag tillbringade första timmarna av det nya året över toalettstolen. En skulle ju kunna se det som ett dåligt omen. Jag väljer att se det som att jag tömde mig på 2018 och all dess skit. För vilket skitår det har varit, i det stora hela. Nu ligger inte bara hela året, utan också mina tarmar, tomma och redo för 2019.
Årets första sminkning ser ni här ovan (obs mobilbild). Färg. För. Fan. Jag kunde ju inte hålla fingrarna borta från de nya Colourpop-skuggorna. Stjärnan i dagens sminkning är blå/turkos/rosa/lila Antimatter. Den fick ”fejda” ut mot inre ögonvrån med hjälp av mintgröna Heavenly. Matchade med knallblå vattenlinje à la Cool Crayon från Linda Hallberg Cosmetics. Jag har även lyckats klämma in ett gäng nya produkter från Bare Minerals i dagens ansikte. Jag visar dem i ett eget inlägg så småningom. Jag kommer så klart visa sminkningar med bättre bilder också. Så fort jag får möjlighet att fota i dagsljus. Så om si så där ett halvår. Give or take.
Imorse vinkade jag av min äldsta avkomma som drar till USA lite spontant. Avdelningen: Saker Jag Inte Var Beredd På. Dock glad för hans skull. Inte illa att ha möjlighet att göra så. Möjlighet = den andra föräldern bor där.
Livet med hund rullar på. Hon växer så det knakar och blir lurvigare för varje dag som går. Supermysig på morgonen och skitdryg på kvällen. Vi längtar en del tills hon tappar valptänderna, om vi säger så. Och tills det går att gå på promenader utan ishalka och jobbig skare. Obs att vi går minipromenader, men hon är som född att gå i koppel (hmm, det där lät inte lika bra utanför huvudet) och fattade grejen på en gång. Vi kör även koppelfritt i skogen och det funkar än så länge jättebra. Hon älskar människor och andra djur, så det gäller att vi är ensamma när hon är lös.
Lilla naiva varelse. Jag kör den realistiska approachen och berättar för henne att alla inte är så snälla och att alla faktiskt inte vill hälsa på henne. Tough love. Exakt ingenting av det jag säger verkar gå in. Hittills har hon skrämt två vuxna hundkarlar. En så pass att han ville upp i sin mattes famn. S’atte, jag tror hon klarar sig rätt bra ändå.
Nästa vecka är det dags för Daisy Beauty Expo! Jag kommer bara kunna vara med på själva utställningsdagen i år, trist nog. Men utställningsdagen brukar ge så mycket energi och blogg-glädje så det ser jag fram emot. Förra året såg det ut bland annat ut så här:
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag inte tänker ha så höga förhoppningar på 2019. Känner mig en aning pessimistisk, så jag nöjer mig med att hoppas att 2019 inte suger fullt lika mycket som det gångna året. Är möcket generös och hoppas på detsamma för dig!
