Den här helgen kan vara en av årets bästa helger. Jag har blivit sminkad av ett proffs, fotad av ett proffs, och så ska jag umgås med mina kära bloggkollegor. Hur coolt är inte det?

Way Out West ska summeras, det har jag gett mig dän på. Men när du köper en helt ny verksamhet, inom en helt ny bransch, kommer det ibland arbetstoppar som liksom har högre prioritet än en beautyblogg. Jag ska inte tråka ut er med detaljerna. Men sedan helgen i Göteborg har jag ägnat mig åt jobb nästan 24/7. Min lilla mamma fick också vara med på ett hörn.

Men i dag. I dag skulle vi ta nya bilder till våra bloggheaders här på Daisy Beauty och då fick jag hänga med sköna beautypeople och roliga sminkpeople och bästa bästa fotograf-Sara Arnald. Och ni anar inte vilken energitankning det är! Och eftersom det blir en Daisy Beauty-helg av det hela kommer jag att få ännu mer energi de närmaste dagarna!

För det finns något visst att hänga med folk som har samma privata intressen som en själv. Som har helt andra vardagsliv men som i sin nördighet kan samlas och byta erfarenheter, intressen och bara vara.

Superduktiga och väldigt roliga Tess O’Sullivan sminkade mig så här fin:

Obs att håret inte är fixat än!

Och Sara och jag fick hänga lite.

Hon är faktiskt den som är i slutändan ansvarig för att du läser den här bloggen. Om det inte vore för Sara (som jag för övrigt lärde känna via Twitter) skulle jag inte ha fått jobbet som Social Media Manager på Daisy Beauty och då skulle jag heller aldrig ha börjat beautyblogga. Så yay Sara!

I morgon ska jag föreläsa för mina bloggkollegor om hur de kan (och bör) marknadsföra sig via sociala medier och på söndag träffar jag en mängd olika representanter för olika varumärken som presenterar nytt. Jag är supertaggad!

Jag ska inte tråka ut er med en blow-by-blow (nej, det är inget snuskigt) redogörelse för första dagen på Way Out West, men några höjdpunkter kan ni få till er.

För det första fick jag ganska mycket rätt i min något snabba spaning som jag gjorde efter att ha varit på plats i en dryg timme. Jag såg fler och fler med glitter lite varstans. Shoutout till kvinnan, 50 plus, som hade glitter i hela pannan: You go, girl! Min man hävdar att mönstrade kläder i starka färger var att ta i men jag vet inte jag.

Att lägga till i denna trendspaning är (enligt vännerna Elin och Fia) behålöst. De hävdade att de sett många personer, både storbystade och småbystade, som valt bort tuttstöd.

Första Way Out West-dagens musikaliska höjdpunkt måste ändå vara Arctic Monkeys. Ett band som jag uppenbarligen inte känner tillräckligt väl. Ska lyssna mer på dem när jag kommer hem. Men Iggy Pop, 71 år gammal, var en imponerande kraft och Jenny Lewis också riktigt riktigt bra. I övrigt mest transportsträckor.

Jag tror att jag har varit på Way Out West tio gånger. En av de bästa grejerna med festivalen är det sociala. Många år träffade jag två killar på festivalen som jag bara träffade där. Vi hade setts på en kräftskiva strax innan min första WOW någonsin och sen sågs vi varje år. Ibland i kön på ett öltält, ibland i publikhavet på en skitbra konsert. Jag vet inte vad de heter men de var ett kärt inslag. Ett år hade de varit oroliga för att vi inte skulle ses eftersom den ena bara hade endagsbiljett. Men det blev av ändå! De två senaste åren har vi inte setts, tyvärr. De kanske har slutat gå.

En annan nyupptäckt höjdpunkt är ginbaren. Gin verkar vara den nya innedrycken och tältet på Way Out West är top notch. Där spelade de superbra musik förra året så när konserterna var trista (och regnet strilade ner) gick vi dit, drack gin och dansade. Det blir nog ett besök där ikväll eller åtminstone i morgon.

All in all är jag mycket nöjd med första festivaldagen.

Att bo i stuga nästan en hel sommar, utan större tillgång till spegel och bra ljuskällor, gör inga underverk för vare sig hy eller hårlöshet. Men nu ska sommarpälsen bort för jag är tillbaka i Stockholm!

Sommarpälsen har blivit alldeles för yvig och yster, och måste skalas bort lite. Nej, jag pratar inte om ett husdjur. Jag pratar om mig själv.

Stuglivet gör att i alla fall jag blir väldigt bekväm av mig. Jag rakar mig bara om jag bara måste. Och då hellre på hakan än på benen, eftersom de stråna känns mest jobbiga. Detsamma gäller tydligen mina ögonbryn. Jag brukar ju noppa med någorlunda jämna mellanrum men det har jag tydligen helt glömt bort den här sommaren, varför jag har två små öar med hårväxt strax under mina ögonbryn.

Dessutom är jag SUPERLÅNGHÅRIG! Det har gått så långt att jag behövt använda borste i sommar! Jag har inte använt borste på år och dag så det var något riktigt nytt. I morgon klockan 9 har jag en klipptid som jag inte tänker missa för alla pengarna i världen. Och tycker ni inte att jag ser långhårig och bångstyrig ut på bilden ovan kan jag roa er med den här bilden. Visserligen är det väldigt många skuggor överallt men det är också väldigt mycket hår överallt.

Till mitt försvar kan jag nämna att jag inte har en borste i lägenheten i Stockholm. Så jag var tvungen att stajla håret med fingrarna i morse. Och det gick, som ni ser, sådär.

Så. Nu ska jag gå och noppa brynen och fixa lite med mustaschen och skägget.

Du vet när du älskar en produkt så mycket att du alltid vill ha den? Varje dag? Men någon har byggt förpackningen på ett besynnerligt korkat vis? Sådan är min relation med Dermalogica Dewy Skin Day & Night.

Kittet Dermalogica Dewy Skin Day & Night består av Overnight Repair Serum och Phyto Replenish Oil och jag älskar dem båda med en innerlighet som vanligtvis är förbehållen min man och min hund. Min hy hade ett ”glow” som en 20-åring när jag använde produkterna. De doftar fantastiskt subtilt.

Kittet kom i min goodiebag från Daisy Beauty Awards Gala 2018 så en liten varning för att det inte är fullstorleksförpackningar utan minisar på 5ml. Vilket så klart kan påverka hur förpackningen är. Jag hoppas innerligt att fullstorleksförpackningarna är bättre.

För jag får fasen inte ut så många droppar olja. Hur jag än gör, vilka knyck jag än använder, kommer det pyttelite. Så till slut står jag och skakar och skakar på flaskan och så kommer produkten ut när jag skakar baklänges. Det vill säga drar handen uppåt med kraft. Vilket innebär att den går till spillo eftersom jag inte är beredd på det.

Jag ska avslöja en grej. Jag trodde att oljan i produkterna var slut, men packade med dem till Fårö (i plastpåsen tillsammans med allt annat som skulle plåtas så att det inte skulle räknas som en necessär) för att kunna ta bilden till just detta inlägg. Då jag skulle grina om förpackningarna och deras oanvändarvänlighet. Ett av locken satt inte fast ordentligt. Och gissa vad? Det fanns MASSA olja kvar! Men – det ironiska var att när jag försökte droppa fram lite produkt så fanns det inget. La jag ner burken i påsen igen rann det ut.

Så nu vet jag inte riktigt om jag vågar beställa de här produkterna till mig själv i en tidig födelsedagspresent eller inte.

Mina naglar har mått fantastiskt bra den här sommaren. Men trots långa klor vill jag ha korta sommarnaglar i pastell, för att visa upp min fina bränna.

Jag har, som ni vet, haft lite problem med flisiga naglar som trasas sönder. Men sommaren, solen och en rätt så rejäl dos nagelolja har gjort att de mår mycket bättre. Faktum är att de vuxit lite som ogräs. Det kanske syns lite här.

På sommaren tycker jag verkligen det känns fräscht med korta naglar. Oftast hittar en på sånt sommartid som gör att naglarna är lite i vägen. Strandliv är fantastiskt men sand under naglarna är det inte. Gräva i trädgården är terapeutiskt (och ja, oftast har jag handskar) men jag vill inte bli smutsig. Så även om jag har varit lycklig över längden så har jag också känt att det är dags för en förändring.

Häromdagen såg jag på Insta någon som hade lackat naglarna helt i vitt och det var faktiskt supersnyggt. Just skillnaden mellan sommarbrun hud och ljust lack. Så jag fick en längtan efter korta sommarnaglar i någon ljus, pastellig nyans. Tyvärr tänkte jag inte så långt när jag packade alla lacken inför sommaren, och jag har heller inte handlat några lack, så det bästa jag kunde åstadkomma var denna pärlemorskimrande finingen från Idun som heter Kalksten.

Det syns inte riktigt på bilden men basen är liksom ljusgrå och så är det ett rosagrönt skimmer ovanpå. Egentligen hade jag velat ha något karamellpastellfärgat i ljusturkost eller rosa, men man tager vad man haver och det var detta jag havrade.

 

Sedan några dagar har vi varit lite på resande fot. Vi åkte till Visby i lördags mest för att vår färja nästa morgon gick supertidigt. Och det är skönare att gå upp kl 5.30 än 3.30 för att köra till färjan. Rutten har därefter sett ut så här:

söndag: Oskarshamn-Simrishamn.

Det gick fint att köra mellan Oskarshamn och Simrishamn. Min man körde och jag funderade på annat. Hade sovit dåligt så försökte sova i bilen, vilket jag aldrig lyckas med. Vi stannade i Karlshamn för att äta lunch. Hade fått förslag på tre fina ställen men ett låg lite långt bort och de andra två hade stängt, varför det blev Donken. När vi väl kom fram till Simrishamn saknade jag min handväska. Kom på att den antingen var kvar på färjan (OH NO!!!!) eller kvar i Karlshamn (OH NO). Ringde Donken i Karlshamn. Jomän, där fanns väskan.

söndag: Simrishamn-Karlshamn-Simrishamn

Jag fick snällt köra till Karlshamn för att hämta väskan, medan min man tog en öl i hamnen i Simrishamn och försökte hitta någonstans där vi kunde se VM-finalen i herrfotboll. Sedan körde jag tillbaka. Det tog cirka 3,5 timmar. Som jag hade kunnat göra annat på (till exempel blogga, vilket var tanken).

Vi såg i alla fall matchen i ett bastuvarmt tält i hamnen och det var fint.

måndag: Simrishamn-Ystad

Jag har en gång i tiden varit chefredaktör för Ystads Allehanda (finns det något hon INTE har gjort? undrar du säkert nu och ja, det finns massor) så Ystads Saltsjöbad och stranden utanför är en kär bekant. Vi kom tidigt till hotellet men fick checka in ändå, la oss på stranden någon timme och åt därefter en sen lunch. Jag fick en av mina absoluta favoriträtter:

Macka med avokado, chiliflakes och pocherat ägg. Mums!

Vi tog oss faktiskt inte någonstans (förutom att min man gick in till en sportbar i stan för att kolla en Hammarby-match men så dedicerad är inte ens jag så jag var kvar och solade/läste) och åt även middag på Saltan, som den heter i folkmun.

Såhär glad var jag för att jag skulle få middag.

tisdag: Ystad-Helsingborg

Resan mellan Ystad och Helsingborg avlöpte väl – inga glömda väskor någonstans, vi lagade mat till mamma och hängde och hade det gött. Varje morgon inleder jag dagen med att jobba en timme, det är helt ok.

onsdag: Helsingborg-Köpenhamn

Ja, nu är vi alltså i Danmark! Onsdagen började med att jag jobbade i två timmar, sedan tvingades jag ha ständig mejlkontakt med ett antal olika personer pga ett problem, fram till tidig kväll. Så det kändes sådär semesteraktigt. Faktum är att jag var rätt grinig under onsdagseftermiddagen och ville mest sitta vid datorn och liksom bevaka den. Men det går ju inte för sig så jag tog ett glas vin, ställde mig framför spegeln och sminkade mig i stämning.

Så. Nu ska jag hänga i Köpenhamn i två dagar till och hoppas att jag slipper ägna huvuddelen av dagen åt mejl. Och lite mer åt själva semestrandet.

I och med att jag är på semester blir det lite glesare med bloggandet. Jag kommer inte att hålla upp helt utan har egentligen mest dragit ner på tempot. Speciellt eftersom det blir så mycket jobb i övrigt vill jag inte ha fler måsten. Tjingeling!