Sminkindustrin tappar miljarder – tjänar feminismen verkligen på det?
Daisy Beautys chefredaktör bemöter Expressen-krönika om vikande skönhetsförsäljning och feminism
Skönhetsbranschen går dåligt och det kallar Vecko-Revyns chefredaktör Irena Pozar för "en feministisk seger". Men verkligheten är mer komplex än så, säger Daisy Beautys chefredaktör Kicki Norman: "Vad den pandemirelaterade lågkonjunkturen i skönhetsbranschen innebär för kvinnors möjligheter till ekonomisk självständighet borde vara enkelt att räkna ut."
”Jag har sminkat mig i någon utsträckning mer eller mindre varje dag. Förutom de senaste åtta månaderna”, skrev Vecko-Revyns chefredaktör Irena Pozar i Expressen igår och menar att hemmasittandet som kommer med pandemin har eliminerat hennes och hennes väninnors behov av att sminka sig.
Under rubriken "Sminkindustrin tappar miljarder – och vi får våra ansikten tillbaka" kopplar Pozar makeup till behovet av att behaga andra. Krönikan avslutas med att Pozar förnöjt konstaterar att pandemin ändå har lett till framsteg inom jämställdhetskampen:
"Samtidigt ser jag det som självklart att fira även de små feministiska segrarna – även om den i just det här fallet tyvärr orsakats av en global pandemi snarare än en revolt mot de orimliga skönhetsideal vi alla tvingas in i."
Det stämmer att det finns skönhetsideal som både män och kvinnor – kvinnor i högre grad – tvingas in i på en kulturell och samhällelig nivå. Och det kan absolut stämma att för Pozar och hennes vänner känns makeup, parfym och en fönad frisyr som ett krav från omvärlden. Men för väldigt många andra av oss är det något vi tycker om att göra och något vi gör lika mycket och lika ofta oavsett yttre omständigheter.
”Naglarna gick från att ha varit accessoarer till virusmagneter som behövde klippas, borstas och hållas i schack som ett steg i att skydda sig mot corona”, skriver Pozar om sina icke längre existerande manikyrvanor.
Själv har jag pingviner och snöflingor lackade på mina naglar. Jag är lika mycket – eller lika lite – smord, sminkad och manikyrerad oavsett omständigheter.
Smink är nämligen för många ett specialintresse. I facebookgruppen ”Friends of Daisy Beauty” känner exempelvis endast någon enstaka av de 2600 medlemmarna igen sig i Pozars relation till kosmetika. För dem är smink inget ok att bära; ritualen med kattungemjuka penslar och mysigt studsiga svampar är ett andningshål, en stunds mindfulness och kanske också ett kreativt uttryck. Att swatcha tre snarlika glitterskuggor med varma undertoner och jämföra dem ger oss samma avkoppling som andra får av att lägga pussel eller plantera om palettbladssticklingar. Att bära orange läppstift gör oss glada!
Daisy Beautys läsare ser makeup, naglar och hudvård som en hobby, på samma sätt som ölbryggning, frimärkssamlande eller italiensk herrfotboll kan vara en hobby.
Pozar konstaterar att vi inte är, och just nu inte kommer bli, fria från de skönhetsideal som stjäl våra pengar och vår tid. De flesta fritidsintressen, med eller utan genusanalys, kräver ju just pengar och tid. På individnivå finns inga problem att både vilja sminka sig och kräva lika lön för lika arbete.
”Feminism är att få göra vad man vill av egna intjänade pengar, stötta andra kvinnor och få – och kunna och våga – pröva saker och ting, även inom mode och smink, om man nu vill det. Tänker nu till och med på hur smink kan bli en del av en positiv revolt mot vuxenvärlden hos tonåringar samt för personer i könsöverskridande processer”, skriver Jenny Ivarsson, 56, studievägledare på högstadieskola i Kalix i "Friends of Daisy Beauty".
Skönhet är mer mångfacetterat än det enkla "att passa in" – skönhet kan också handla om att berätta vem du är. Pozar förenklar en komplex fråga så mycket att jag undrar om hon sniffar nagellacket istället för att måla med det.
För i denna tid när nagelteknologer har tomma bokningslistor, frisörbranschen går på knäna och hudterapeuter tvingas stänga sina salonger och ta jobb inom andra branscher, luktar det världsfrånvänt att Pozar firar ”de små feministiska segrarna” bara för att hon och hennes vänner inte längre har samma upplevda behov att sminka sig som innan pandemin.