Recension
Blogginlägg
8 mars: Jag tänker varken le eller sminka mig som du vill att jag gör
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna
I dag är det 8 mars, Internationella kvinnodagen. En dag då du ger fan i att döma mig för den jag är, hur jag ser ut eller om jag sminkar mig eller inte.
För en tid sedan bytte jag profilbild på Facebook, till denna:
Jag tycker om den för att jag har sån pondus i bilden. Jag brukar för det mesta le på bild och tycker oftast att jag är finast så. Men de senaste åren har jag fått höra av flera att jag har just pondus och jag börjar förlika mig med tanken (även om jag misstänker att det till viss del beror på att min kropp är något mer omfångsrik än den tidigare varit, det ger onekligen pondus). Bilden är tagen av Sara Arnald, för att läggas upp på Rättviseförmedlingens hemsida.
Jag fick många stärkande kommentarer på Facebook, men några stack till lite, både i ögon och hjärta. Det var nämligen ett par personer som ville att jag skulle byta ut bilden mot en bild med ett leende, så att de kände igen mig. Jag är helt säker på att de menade väl, säkert trodde de att det var komplimanger de gav mig, men är förvånad över att det fortfarande finns personer som vill förändra hur andra framställer sig själva.
Vi kvinnor förväntas ofta vara på ett visst sätt.
Väna, hjälpsamma, undflyende. Leende. Välsminkade. Osminkade. När vi har typiska manliga egenskaper (bullriga, bestämda, rättfram) så beskrivs de som nackdelar. Detta trots att tydlighet och bestämdhet premieras på arbetsplatser och i övriga samhället. Varför är det så jäkla skevt – fortfarande? Det är något jag skulle vilja förändra.
Nu var det länge sedan jag var ute på krogen/på en bar med några tjejkompisar men när jag var yngre hände det ofta att jag fick kommentaren
Kom igen, ge mig ett leende! Varför ser du så sur ut?
I dag hade jag nog svarat ”Hörru du jag är inte till för din underhållning, jag ser ut precis som jag vill!” men då visste jag nästan aldrig hur jag skulle reagera. Log jag förväntade de sig något mer. Log jag inte blev de sura. Moment 22.
Jag hade också en pojkvän i några år som var en sån där riktigt fin kille. Alltså på riktigt. Snäll, hade bra vänner, schysta föräldrar – helylle! Men för honom var jag Lite. För. Mycket.
Måste du sminka dig så där mycket? Jag gillar dig bäst osminkad, med en naturlig look!
Han blev också nervös den där gången jag tittade på en midjekortjacka i fuskpäls och tyckte den inte var ”Tina”. När det egentligen inte var ”Martins bild av sin flickvän”.
Alltså på riktigt. Jag är inte till för någon annan. Mina kläder bär jag för att jag tycker att de är snygga och för att de är vad jag vill ha på mig. Mitt smink är inte till för någon annan än mig själv.
Det är därför jag skriver det här inlägget. För i dag är det 8 mars, Internationella kvinnodagen. Och det ska inte gå obemärkt förbi.
För mig är 8 mars många olika saker. Framför allt är det en dag att uppmärksamma saker. Som till exempel:
- att personer som identifierar som kvinnor i Sverige i de flesta fall måste prestera bättre än sina manliga motsvarigheter för att få samma erkännande
- att kvinnors löner är lägre än mäns, trots ovanstående
- att personer som identifierar sig som kvinnor världen över drabbas av mäns våld av ingen annan anledning än att de är kvinnor.
- att kvinnor i många samhällen saknar samma rättigheter som män
- att kvinnor mäts med helt andra måttstockar än män
Det finns många olika saker en kan uppmärksamma i dag. Och alla andra dagar för den delen. Men att tala om för andra hur de ska vara eller hur de ska förmedla bilden av sig själva för att just du ska bli nöjd är inte en av dem.
Mer från Tina Sayed Nestius
Word!