Mustaschen. Oavsett om du har blonda fjun eller svart behåring är det inget kul med den där skuggan ovanför överläppen. Eller så är det det och det är också okej.

För det första vill jag återigen påpeka att jag skriver helt och hållet utifrån mig själv och mina egna nojor. Du behöver inte tycka att ansiktshår är genant eller ens fult. Du får tycka precis som du vill, och se ut precis som du vill. Ju fler vi är som är olika, desto bättre – för då har vi större förståelse för varann.

Så. Som jag skrev förut så har jag pakistanskt påbrå vilket innebär att jag är något lurvig. Mustaschen är inget undantag. Jag började få små fjun på överläppen i samband med puberteten, och vantrivdes med att ha en skuggig överläpp från början. Plus att mammas olika skönhetsideal gjorde sig påminda från dag ett. Så jag har testat ett antal olika hårborttagningsmetoder.

Jag ska villigt erkänna att jag misstänker att min mamma var lite nöjd över det där att jag fick fjun i ansiktet. Hon är nöjd varje gång hon hittar någon skavank hos mig (som till exempel den där gången för tio-elva år sedan då jag hade målat taket i lägenheten och fått lite vit färg i håret, och mamma trodde att jag hade fått mitt första gråa hår. Hon RYCKTE loss ett hår och höll upp det triumferande framför mig med ett stort asgarv: HAHAHAHAHA! Ett grått hår redan i 30-årsåldern? Jag var inte ens 50 när jag fick mitt första!). Hennes glädje visste inga gränser när vi plötsligt kunde ha mor/dotter-skönhetspyssel ihop. Det vill säga, hon fick utföra smärtsam vaxbehandling på mig.

Så länge har jag vaxat mustaschen

Det känns som om jag har vaxat mustaschen i hela mitt liv, men det kan jag inte ha gjort. Kanske sedan jag var 12-13. Mamma hade en liten metallbehållare med vax som hon ställde på spisplattan på låg värme för att hetta upp. Vaxet blev superhett så sen fick man sitta och vänta tills det hade svalnat. Först hade vi talkpuder på våra överläppar och sedan tog hon på vax. Hon liksom tryckte på vaxet för att det skulle fastna i fjunen (eller kanske var det tvärtom, att fjunen skulle fastna i vaxet) och sedan ryckte hon loss det snabbt som attan, innan vaxet hade stelnat helt.

Jag tycker fortfarande att det är en av de bästa metoderna. Tyvärr har jag inte hittat något annat vax som är lika bra som det där kenyanska vi använde. Jag har testat sådant som man värmer i mikron men det funkar inte alls lika bra. Det blir antingen inte riktigt varmt eller så får jag utslag efteråt. Det fick jag aldrig med det kenyanska vaxet.

Andra metoder för att ta bort hår i ansiktet

Jag har också hållit på med pincett och ryckt bort stråna ett i taget. Även om det är tidsödande har det funkat bra, särskilt på de där längre, mörkare håren vid mungiporna. Ni var många som i kommentarerna till förra inlägget tipsade om trådning – det har jag faktiskt testat i Kenya men inte gett mig på här i Sverige. En grej som påminner om en korsning mellan pincett och trådning är den där mackapären jag köpte i London häromhelgen. Den här, minns ni?

Det här är ett tortyrinstrument utan dess like. För det första är det svåranvänd (man ska snurra på metallhylsorna ovanför de rosa handtagen samtidigt som man håller spiralen mot sina fjun) och för den andra funkar den inte. 80 spänn rätt ner i diket, alltså.

För något år sedan var jag på en föreläsning som SHR (Sveriges Hudterapeuters Riksorganisation) höll på ett Daisy Beauty-event och fick höra att om man ryckte bort eller vaxade håren så fanns det en risk att de skulle växa tillbaka ännu tjockare och grövre. Jag tänker att där fungerar trådning på samma sätt som vaxning och pincett och därför har jag letat efter en annan metod. Vilken jag fastnade för ska jag berätta i ett kommande blogginlägg (för det här är redan långt som ett ösregn). Så håll ut!

Till dess: Hur många av er tar bort mustaschen, eller är besvärade av den? Berätta gärna din historia!