Skönhet på allvar
Emma Veronika Johansson från Styleby, och frilansskribenten Hedvig von Mentzer. Eller Carin Hellman är också med, samt Marita Pettersson från pr-byrån Assefa.
Första stopp? Pressmöte på Hotel Nimb. Eller rättare sagt, inne på Tivoli.
Nog om den saken, modemässa x 2 väntar. En tågresa tor Köpenhamn är faktiskt budgetsnäll – jag klarade första bokningen på en knapp sjuhundring, i mitten december. Tänkte smart och kostade på mig ombokningsbar biljett. Plan: se visningar, besöka mässor. Måndagens feberdimmor fick mig att avboka tisdagens planerade resa. Det lyckades jag också med. Tyvärr ombokade jag till samma avgång, samma dag, och det var ju inte riktigt lika smart.
Men resväskan är med, dator och telefon likaså. I Cph väntar två bra modemässor (hinner inga visningar, men sånt är livet). Ser ändå fram emot att se vad vi vill ha på oss i höst och, inte minst, smörrebröd till lunch. Den här exsjuklingen med haft noll aptit har levt på te, mineralvatten och blodmandariner. Rapport följer!
*Ja, det kan faktiskt ta fyra timmar att göra ett blogginlägg, för den oinsatte.
Det här blir årets 410:e inlägg. Jag har tvärtom vad jag själv tror alltså varit ganska flitig med att blogga. Jag antar att jag jämför mig med perioden före vi startade tidningen Daisy Beauty, då jag oftast bloggade tre gånger om dagen. Nu får jag utlopp för mitt stora behov av att tipsa och berätta i tidningen istället för på bloggen, och tidningen tar också tid, så tydligen hinner jag bara blogga i snitt 1,12 gånger om dagen. Det får jag ändå vara nöjd med! Och i de 410 olika blogginläggen under året har det här varit de mest minnesvärda händelserna och ögonblicken.
Med en gala inom synhåll tog jag hjälp av Beckmans-utbildade designern Arga tanten, som har jobbat som stylist i 20 år. Vi åkte till London för att hitta något galafint på januarirean, trots att jag var helt sjukt sjuk (och också fick öronlock som satt till i juni och nästa orsakade en missad spakryssning). Jag provade jättemånga härliga, dyra, roliga outfits och mest skrattade vi. (Se inlägget ”London med Arga tanten och kläder jag inte ska ha…”) Resan var en stor succé och kommer att upprepas 2018. Redan på torsdag åker vi!
Strax därefter flög jag till Köpenhamn med Emily Dahl för att fotografera det allra första omslaget till Daisy Beauty Professional, men det kunde jag inte avslöja då. Daisy Beauty Professional är en tidning för dig som jobbar i skönhetsbranschen och rapporterar om bland annat försäljning, pr och marknadsföring, ledarskap, varumärkesbyggande, branschtrender och entreprenörskap. (Du kan se lite av premiärnumret här.)
Annars var ju januari som vanligt expo-månaden. Daisy Beauty gör sedan flera år Sveriges största beautypressevent, Daisy Beauty Expo, med 100 gäster som är skönhetsredaktörer eller beautyinfluencers (och någon enstaka livsstilsinfluencer kommer också med, det är en del av min övergripande plan att göra alla människor i hela Sverige till beutynördar innan år 2025). Expo är den bästa starten på året som en skönhetsfantast kan få!
Februari var galamånad/galen månad hos Daisy Beauty. Vi gjorde för första gången en gala av utmärkelsen Daisy Beauty Awards, skönhetspriset där svenska beautyinfluencers sitter i juryn och som har funnits sedan 2012 men fram till och med 2016 endast förekommit i tidningen. Någon gång sommaren 2016 hade jag lite långtråkigt och bestämde att det var dags att göra stort event av de fina priserna! Det kan låta magert att dela ut tolv skönhetspriser, men för vinnarna kan det innebära signifikant uppskjuts i försäljningen så priset tas på allvar av både oss i juryn och av de totalt 60 finalisterna. Vi hade hjälp av duktiga byrån Wonderland som trollade med knäna, kokade soppa på en spik och gjorde vad en galavan gäst dagen efter mejlade mig och sa så här om:
Hur ända ini helvitte lyckades ni göra en så fulländad gala redan första gången? ALLA var där, prisutdelningen alldeles lagom lång (och ”ansiktsmask” ett kul avbrott), överraskande presentatörer, alla hade kul, maten var uuuunderbar, aktivitetsrummen hur roliga som helst. Och drinkbiljetterna lagom många.
Luta er tillbaka och njuuuut, innan ni börjar fundera på hur det här ska toppas.
På galan lanserade vi den nya tidningen Daisy Beauty Professional, som sedan dess har fått enbart positiv feedback från folk i skönhetsbranschen (eller så är skönhetsbranschen bara artig). Jag och vår AD Jeanette höll på att dö av att göra både ”vanliga” Daisy Beauty och Daisy Beauty Professional parallellt, men tack vare många långa nätter, segt virke och stort stöd från vänner och kollegor rodde vi i hamn båda utgåvorna.
I mars besökte jag för första gången jättestora skönhetsmässan Cosmoprof i Bologna. Jag, Sam, Veronica, Jasmine och Arga tanten hyrde lägenhet och åkte en vecka. Ambitiösa Veronica är en ex-bloggare på Daisy Beauty, idag utbildad journalist och frilans för oss. Fina Jasmine provade på jobbet som säljansvarig hos oss och kom fram till att hon trivdes bättre att göra annat, idag hittar du henne på Sephora och på sin egen blogg. Det var på den här resan som Sam utvecklade tricket att resa iväg med mig utan plånbok.
Ingen av oss har varit på mässan tidigare och osäkerheten fick oss att boka in oss i Bologna lite för länge, visade det sig. Åker jag igen räcker det alldeles bra att åka hem innan mässans sista dag, eftersom alla andra tydligen gör så och det ändå inte gick att jobba när utställarna inte var på plats. Men Bologna är så klart toppen! Jag tycker att Bologna bjuder på den bästa maten av alla städer jag har besökt i Italien, inklusive norr och söder och på öar.
Jag älskar att åka på fabriksbesök, inte bara för att jag älskar att se hur saker görs utan också för att där oftast finns riktigt kunniga personer som gärna delar med sig av sin kunskap. I april besökte jag Annemarie Börlinds fabrik i tyska kurorten Bad Teinach. Där föddes idén till att skriva om vatten som hudvårdsingrediens, reporter Maria Lund har skrivit artikeln som var så bra att den både har publicerats i Daisy Beauty Professional 3 2017 och Daisy Beauty 1 2018.
På ett personligt plan minns jag det som de dagar (nätter) under 2017 jag har sovit absolut bäst. Min sömn-app, som jag skaffade i februari efter att ha insett att jag snittade fem timmar och 20 minuters sömn per natt, visade på en sömnkvalitet på 92% respektive 100%.
Pr är inte viktigt för mitt jobb, men kan samtidigt påverka mitt jobb mycket. Jag skulle klara mig utan pr-ansvariga och pr-byråer, men inte lika bra. När ett företag har tilldelat en person, en grupp eller en byrå pr-ansvaret underlättas mitt jobb. Om jag har en fråga om exempelvis en nyhet eller en produktbild till ett företag utan pr-avdelning ringer jag först en växel, sedan om jag har tur kopplas jag till informations- eller marknadsansvarig och personen är den som kan hjälpa mig, men betydligt oftare kopplas jag till informations- eller marknadsansvarig och den kan/hinner inte hjälpa mig eller är inte rätt person att fråga. Har jag tur får jag istället namnet på någon som kan hjälpa mig och kopplas till den, men mer vanligt är att jag hänvisas tillbaka till växeln utan någon tråd att nysta i och får börja om på ruta noll. Om växeln ens hittar någon att koppla mig till, vanligtvis finns det ingen att prata med. Plötsligt har det gått två timmar utan att jag har kommit någonvart. Och jag gör uppskattningsvis ungefär 100 sådana här förfrågningar i månaden, you do the math. Därför tycker jag att företag som förstår vikten av pr är bra.
För att uppmärksamma företag och byråer som är speciellt bra på pr så delar Daisy Beauty varje år ut priset ”Daisy Beauty PR Awards”. I maj så fick Therese Jirving det för andra gången. Hon medverkar också i Daisy Beauty Professional 3 2017, där vi hade en pr-special. Therese representerade där in house-pr medan Presskontakternas Ninas Reutercrona, 2016 års vinnare av Daisy Beauty PR Awards, representerade byråsidan. (Jag får ofta frågor om var Daisy Beauty Professional går att köpa. Svar: det går inte. Vill du läsa den behöver du prenumerera på den.)
I maj åkte vi också på en Daisy Beauty Cruise med en grupp utvalda bloggare och journalister. Jag älskar att kryssa och jag älskar att visa andra människor saker som jag älskar (det är delvis därför vi gör våra event – jag vill att vettiga människor jag känner ska få chansen att uppleva saker som jag själv får uppleva och uppskattar!). Det var fint!
Precis i majs sista skälvande minuter besökte jag och en febersjuk Sam Bath. Vi hade ett helvete med att hitta ätbar mat, men lyckades till slut och har fört upp Bath på listan över möjliga framtida event-destinationer.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Därför var juni en väldigt rolig månad med två höjdpunkter.
I juni blev jag också så jävla arg på en pressträff att jag fortfarande minns hur blodtrycket steg och huvudet dunkade. Jag kan nämligen bli väldigt, väldigt arg när folk som borde veta bättre väljer att med flit inte begripa. Det var vad som hände på en ekologisk pressträff.
Men jag är inte bara arg. Ibland kan jag vara glad också! Som när jag fick äta middag med Pixiwoo eller när jag fick äta middag med The Browgal Gal Tonya Crooks.
I juli hade jag semester, vilket som vanligt innebär att jag hinner testa jättemånga nya produkter. Jag testade också nya Instagram-formatet stories, som jag har använt nästan dagligen sedan dess. Kul!
I augusti fick jag äntligen träffa Caroline Hirons, som förutom hudvårdskunnig också är en välformulerad åsiktsmaskin.
Daisy Beauty gjorde en intern bloggkonferens som var en stor succé och kommer därför att återuppstå 2018. Vi lärde oss mer om text och bild, samt om höstens nyheter. Vi fotograferades till de nya headers som du kan se på sajten från idag och det viktigaste av allt: vi fick umgås och prata om oss själva, om bloggosfären och om vårt bloggande. Jag älskar våra bloggare!
I slutet av månaden åkte jag till Paris, gick på Dior-utställning, gick på Dior-spa och var vongolemagsjuk. Förutom magsjukan var det en helt briljant helg, då jag fick umgås med en kompis som jag har haft alldeles för lite tid att umgås med de senaste två åren.
I augusti fick jag också min adhd-diagnos vilket förvånade alla utom mig själv och mina utredare. Anledningen att jag själv började förstå att jag hade adhd var för att jag har lärt känna många personer med adhd och känner igen dem i mig själv, och mig själv i dem. Min omslagsintervju med Kakan Hermansson 2015 var till exempel en av flera ögonöppnare. Många har en bild av att adhd-personer ska klättra på väggarna och vara allmänt störiga, men så är det sällan med kvinnor. Du kan läsa mer om min upplevelse av adhd här.
Sveriges Hudterapeuters Riksorganisation (SHR) anordnade mässan Hud & Kosmetik och Daisy Beauty och Daisy Beauty Professional var på plats. Roligast och samtidigt fräckast, smartast och samtidigt mest korkad, var Babor, som avbokade sin plats på själva mässan och istället ställde sin monter i form av en lastbil direkt utanför entrén. Kuppen blev mässans snackis. Inte minst för att lastbilen parkerade på en plats där parkering inte var tillåten så polisen tillkallades.
Hud & Kosmetik 2018 kommer bli större, bättre och mer storslagen för då har ”internationella SHR”, Cidesco, sitt årsmöte i Stockholm samtidigt. Ryktet säger att alla monterplatser redan är bokade och en av dem är vår – vi kommer så klart vara på plats även då!
Daisy Beauty fick två nya bloggare: makeupartisten Kajsa visar främst makeup i okonventionella färger, journalisten Tina testar saker hon köper på Facebook och resonerar kring ögonbryn.
I avdelningen ”Saker vi vill göra mer av för våra läsare” så gjorde vi en shoppingkväll med The Body Shop. Det var helt fantastiskt! Jag älskar våra läsare. Precis som på våra press- och influencerevent så är stämningen inkluderande, generös och varm.
Eventmånaden var inte slut där! Daisy Beauty gjorde också en skönhetskonferens för press och influencers i den eviga staden Rom. Det svängde om #daisybeautyrom! Så svängig konferensresa har vi inte sett sedan London 2014. Ett bestående minne är Lumene-Ola som jultomte i ett 18 grader varmt och soligt Rom.
Jag och fotografväninnan Sara Arnald åkte till Antwerpen, jag med 32 kilo packning. Vi ville resa någonstans där ingen av oss hade varit tidigare och valet föll på Antwerpen, oklart varför. Och jag bestämde, med hjälp av er bloggläsare, att vi båda endast skulle använda skönhetsprodukter som vi inte hade använt tidigare, och som jag tog med mig. Antwerpen Beauty Challenge var förstås en kupp från min sida för att få mer än tio kilo beauty testat på en helg, och Sara var vänlig nog att låtsas som att det var en bra idé. Vi var mest fina, ibland fula, och hade väldigt roligt!
I november gick höstens andra stora skönhetsmässa, Acadermia, av stapeln. Medan Hud & Kosmetik riktar sig till den som jobbar i branschen så riktar sig Acadermia till konsumenter. Daisy Beauty ställer så klart ut på båda.
Jag och Sam besökte både Dublin, som liksom Bath har seglat upp på topplistan som framtida eventresmål, och gamla favoriten Helsingfors.
Dublin handlade till stor del om Guinness och Whisky, men också om Trinity College och bergtunga.
Till Helsingfors åkte vi med SHR:s ordförande Annica Joensuu och hennes finske man Bengt och där påbörjade jag också ett nytt projekt som jag hoppas kunna berätta mer om nästa år. I Helsingfors åt vi saker och så körde vi bil. Det var kul!
Hon har varit en drömperson att få ha med i tidningen i två år, vilket är så lång tid det tog att övertala henne(s pressekreterare) till intervju och fotografering. Extra roligt är det att hon tyckte så mycket om vårt hår- och makeupteam att hon bokade Marielle och Ronja inför Nobel-festen också.
2017 var ett ganska trevligt år! Jag har saknat att resa och det har funnits många anledningar att jag och Sam har rest mindre de senaste åtta åren (främst: hund) så det är roligt att ha hittat nya möjligheter att se världen utanför Sveriges gränser (lösning: Sam stannar hemma med hundarna). Men mest var 2017 ett år med många nya utmaningar, oväntade problem och lösningar, nya och större projekt under Daisy Beautys flagg, samt mycket och mycket hårt arbete. Det trivs jag med!
In English: Summing upp 2017, a mostly good year with lots of travelling.
