London januari 2019 med Harrod’s, Beefeater Gin och American Bar på Savoy

10 januari, 2019 Kicki — 2 kommentarer

Tredje dagen i London fortsatte jakten på galaklänning, men vi hann också med ett gindistilleri, en klassisk cocktailbar och Margot.

En av orsakerna till att åka till London är skaffa mig en galaklänning. Eftersom galaklänningar är ganska dyra köper jag dem på januarirea.

Ja, jag tycker själv att jag är ganska listig.

Problemet är bara att galaklänningar som köps på januariresa inte direkt är skräddarsydda så jag får prova väääääääldigt många för att hitta en som både är fin och sitter bra. Det tar några dagar.

Lördagen i London tillbringade vi alltså på Harrod’s.

Turkiskt kaffe för att hålla oss alerta.

På Harrod’s översta våning finns en parfymsalong.

Märkligt nog fastnade vi hos ett märke som finns i Sverige: Editions de Parfums Frédéric Malle.

Folkbildning och fortbildning: ginens historia.

Cocktailen White Lady är en gin-klassiker.

Jag har nu druckit mitt livs första – men inte sista – White Lady. Det är en klassisk gincocktail. På bilden ovan ser du hur den ser ut på American Bar på Savoy.

White Ladyn är så klassisk att en sådan är inmurad i väggen på Savoy-baren.

American Bar är en mycket elegant bar med extremt socialt begåvad personal, en pianospelare som tar pianobarrepertoaren till ny nivå och cocktails som lyckas vara både klassiska och innovativa samtidigt. Här kostar cocktailsen pengar. Den minst dyra kostar £18 (drygt 200 kronor). Det blev alltså inte så många för oss…

Vita jackor på servitörerna. Pianist. Old school och elegant.

På lördagen åt vi, på Linnéas initiativ, middag på italienska restaurangen Margot.

Jag hittade Margot precis innan den öppnade för några år sedan. Det första jag såg var det jättefina dörrhandtaget med en tax. Det visade sig sedan är att det är taxen som heter Margot.

Jag råkade vara i London samma vecka som Margot öppnade. Jag åt där tre gånger på en vecka. Sedan dess har det blivit många italienska middagar där, alltid lika gott och trevligt. Om du funderar på att besöka Margot vill jag tipsa om att vid bokning ange att du vill sitta i markplan, nedre plan känns instängt.

Obs att Margot även pryder grissiniställen.

In English: Had a great third day in London with Harrod’s, gin and Margot.

Arga Tanten på Hemväg gillar extraväskor

8 januari, 2019 Linnéa Öst — Lämna en kommentar

Roligt att resa, minst lika kul att komma hem – och att packa upp. Dumt nog tog lämnades bästa extraväskan hemma.

En fjösig liten nylonhistoria från Granit, däremot, fick följa med. Billig, rymlig typ att knöla i väskans blixtlåsförsedda ficka (smart). Tyvärr har väskan så värdelöst korta handtag (urdåligt) att den går knappt att bära (helt värdo).

Varför äter jag inte äggröra på toast lite oftare?

Arga Tanten i London — På the Ivy kröns cappuchinon med murgröna…

På sommaren serveras mat och drinkar utomhus.

Dagen började med januarilyx: hummer och äggröra på rostat grovt rågbröd + cappuccino i sällskap med Tess Montgomery, på the Ivy lite off Fulham Road. Supertrevligt, inte minst den inglasade vinterträdgården med flammande brasa.

Sedan: en extrasväng till Harrods pga att resvana Kicki Norman behov av rymlig extraväska. I morse var det alltså Baglady Norman: 1st resväska á 33 kg samt 6 välfyllda kassar. Uppskattas mkt lite av SAS så tack vare Harrods-rea har nu den förkylda bagladyn bytt skepnad till välplanerad business-lady med splitterny Samsonite. Jag nöjer mig med ful-Graniten (nästa år: reser med två rullväskors, den ena inuti den andra).

Businesskvinna (utan bagage) i businesslounge

Arga Tanten — Vi laddar, på flera olika sätt.

Just nu sitter vi på Heathrow, i Lufthansas businesslounge med bekväma fåtöljer plusmassor av eluttag för laddare. Och fri tillgång till vatten, dricks, mat och snacks. I dag serveras Thai Red Curry, Tom Ka Gai-soppa och jasminris, förutom godispopcorn, småkakor och vad man nu har lust till. Kicki räknade: 42 besökare, varav fem kvinnor. Vi gör vårt bästa att uppa statistiken.

Enda smolket i bägaren: ska drönarna ge sig, så vi slipper förseningar?

Liberty, Phō och Deciem i London

7 januari, 2018 Kicki — 2 kommentarer

Här kommer en sammanfattning av en rolig och intensiv helg där både jag och kreditkortet har fått andnöd några gånger.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

1. Kicki som försöker hitta ut från skitnödiga modetemplet Dover Street Market
x. Kicki och Linnéa som ska inventera Londons samtliga beautyshopping på tre dagar
2. Kicki som försöker hitta Manolo Blahnik på Shoe Heaven på Harrod’s femte våning

Rätt svar hittar du längst ned i inlägget.

Toaselfie på Harrod’s till Åsa Asplunds ära. Lyckligtvis var det enklare att hitta damrummet än Manolo Blahnik.

Hjälp, vilken intensiv och väldigt rolig helg!

Jag och Linnéa har pratat lite om vad som har varit bäst, och ”The greatest showman” på Electric Cinema var bådas vår favorit. Därefter kommer shoppingglädje, för Linnéa något mer än för mig. Hon har tagit sig an kulörtutvecklingen av sin garderob med kraft och kläm. Färgförändringen är ett faktum! Bland annat har hon köpt en röd metallicväska från Kurt Geiger och en grönrandig skjorta från Arket. Och eftersom hon trots sina tunga designkunskaper inte har minsta koll på sportmode har hon med min hjälp skaffat ett par bedårande sneakersvarianter att chic-lufsa runt i i vår.

Jag har köpt gala-klänning, vilket var ett uttalat mål med resan för min del. Jag har även reafyndat ett par stövletter med guldklack och en röd handväska som hjärtat brummar lite extra av. Och en pyjamas av utsökt kvalitet! Den är faktiskt så skön att jag bortser från att mönstret för mig att se ut som ett grekiskt kökskakel (se näst sista bilden i det här inlägget).

Linnéa köpte Hyalamide-primer och The Ordinary-foundation på Deciem.

Jag älskar hemmakvällar och har dem alldeles för sällan!

Någon kanske tycker det är slöseri att resa bort för att ha hemmakväll, men så ser mitt liv ut. A woman’s gotta do och så vidare. Så igårkväll hade vi pyjamas-kväll och såg tv-serien The Voice och filmerna Spectre och The Transporter. Eller, jag såg alla dessa tre. Linnéa ”Jag ligger sömnlös på nätterna” Öst däckade redan innan Jason Stathams hus hade bombats sönder av raketgevär, ja faktum är att hon snusade med extra ljudeffekter redan innan jag hade hunnit tänka ”Lolita-komplex”.

Det är henne väl unt.

VI har varit rätt trötta på kvällarna, som du förstår.

Var du med och tävlade i gåtan i blogginläggets inledning? Grattis, du vann!

Faktum är att alla ovanstående tre svarsalternativen på ”Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?” är rätt.

Jag hoppas att du har haft en lika fin långhelg som jag, oavsett om du har jobbat eller varit ledig! Nu drar allvaret igång. Kom igen, jobbåret 2018, vi är redo!

In English: Had a great weekend in London.

Om jag gjorde en ansiktsbehandling med Sisley? Ja.

27 mars, 2017 Kicki — 2 kommentarer

Den bästa ansiktsbehandling jag någonsin fått var Sisleys. Och nu även den sämsta.

En vill ha det lite mysigt i London. En bokar in sig på en liten mysstund med Sisley på Harrods. En får ett ansikte som rå köttfärs. Rå köttfärs SOM BRINNER. Det var min dag igår.

För ungefär åtta år sedan fick jag mitt livs bästa ansikts- och spabehandling i St Tropez. Jag har sedan dess varit rädd för att göra en till Sisley-behandling eftersom en eventuellt dålig behandling skulle solka ned minnet av min St Tropez-upplevelse. En ska lita på sin magkänsla.

Igår gjorde jag en Sisley-behandling på Harrods. Jag TRODDE jag hade bokat en ansiktsbehandling på lyxspaet Urban Retreat på femte våningen, i själva verket hade jag bokat en ansiktsbehandling i en lyxig garderob bakom Sisley-disken i stora skönhetshallen. Med en hudterapeut som antagligen inte är van vid känsliga hudtyper, eller så var hon kanske bara inte van i största allmänhet.

Det började bra. När jag lade mig på britsen under det fluffiga varma täcket, började terapeuten behandlingen med att torka av mina fötter med en varm, våt handduk och drog lite i tålederna. Det var så skönt att jag fick gåshud i nacken. Rys av välbehag! Sedan började själva ansiktsbehandlingen och med den även vad som sedan kom att benämnas köttfärs-gate.

När hudterapeuten tidigt i behandlingen rullade av peelingen (grå smet i burk som sades innehålla bambupulver) så gjorde det ont i ansiktet. Lite obehagligt och ömt. Jag tänkte ”hon är ju utbildad, hon vet vad hon gör”. Sedan var behandlingen mestadels behaglig, även om den inte hade något alls gemensamt med minnet av den sagolika behandlingen i St Tropez. Den innehöll eteriska oljor av bland annat lavendel och eukalyptus, så jag kände många behagliga dofter. Jag mös. Jag vilade. Jag somnade eventuellt en stund.

När behandlingen var avslutad var kinderna varma. Pannan likaså. Ja, även hakan hettade. När terapeuten frågade hur ansiktet kändes sa jag att det var varmt, stramt och ömt. Hon poängterade då att det var viktigt att jag borde använda en bra rengöring, till exempel Sisleys Cleansing Milk with white lily. Jag sa att det var ju bra att det redan är den jag använder. Och sedan tilltog den brännande känslan. Hon erbjöd sig att lägga på lite mer av den lugnande avslutande krämen. Hon sa att min blodcirkulation hade kommit igång. Hon sa att jo, jag är verkligen känslig.

Sedan klev jag upp från behandlingsbädden, tittade mig i spegeln och bestämde mig för att aldrig visa mig bland folk igen.

Sedan torkade jag av hela ansiktet med Garniers Skinactive Micellar Cleansing Wipes with Oil (älskar!) och letade i handväskan efter något att smörja med. Det är ju ändå märkligt att jag har i runda slängar 200 hudkrämer och inte någon av dem i handväskan.

Sedan gick jag ut ur den lyxiga garderoben och mötte Arga tanten och Fotograf-Sara, som ansträngde sig hårt för att inte se alltför oartigt förskräckta ut. De lyckades inte. Arga tanten petade på ansiktet och sa att ja, jo, det känns lite varmt. PÅ INSIDAN SJÄLVANTÄNDE MIN HUD!

Kalla kompresser hjälpte inte. Vänta några minuter hjälpte inte. Förhoppningar hjälpte inte. Jag var röd, mosig och förstörd. Arga tanten infogade hjälpsamt att mitt ansikte såg ut som rå köttfärs. Så jag gjorde vad varje människa med självbevarelsedrift skulle ha gjort: Jag avböjde alla Sisleys erbjudanden om mer kräm, och sprang tvärs över gången på stora sminksalongen på Harrods, till favoriten Suqqu, och köpte Moisture Barrier Cream.

Det hjälpte. Omedelbar lindring. Alltså: På sekunden. Mitt ansikte gick från eldsprutande drake till gullig kaninunge. Från pizzaugn till ljummet. Från anchoachili till mjölkchoklad. Suqqu är det bästa som har hänt mig!

Vi kan väl gissa att jag har fått en allergisk reaktion, sannolikt mot någon av de eteriska (essentiella) oljorna. Eteriska oljor är väldigt allergena. Bambupulvrets skrapande hjälpte säkert inte till. Och kanske är skandinavisk känslig hud annorlunda än den hud som personer på Harrods vanligtvis stöter på, för terapeuten lät uppriktigt häpen över min reaktion. Hon hade bara sett något liknande en gång tidigare (sa hon).

Idag är min hud lite öm och lite ömtålig, men redan en timme efter köttfärsgate såg jag ut som vanligt. Och jag har bokat in en annan ansiktsbehandling till på onsdag. Hoppet är det sista som dör!

Saker att tänka på när du besöker nya hudterapeuter i andra länder:

Lita på din magkänsla.
Kolla hur länge hudterapeuten har jobbat och vilken utbildning hen har.
Kolla om hudterapeuten är van vid din hudtyp.
Var noga med att förklara exakt vad som har hänt tidigare vid liknande behandlingar och hur din hud vanligtvis reagerar. Helst även vad hudterapeuten ska göra om huden börjar reagera. Även om det kan uppfattas som att du mästrar. Det är bättre att du lär främmande hudterapeuters deras jobb än att du slutar med köttfärsfejs.
En behandlings resultat handlar mer om personens kompetens än om varumärken och produkter.

Jag SPRINTADE till Suqqu-disken och köpte en £125-kräm som lugnade huden på fläcken. Moisture Barrier Cream, jag har aldrig älskat dig mer än igår!

In English: Had a teribble reaktion to Sisley yesterday.

Söndagsgöra = Londonresa som också är pressresa

26 mars, 2017 Linnéa Öst — 2 kommentarer

I går låg jag på rygg för ögonbryns- och fransfix hos Agata på AS Estetic. I dag lunchar jag på Harrods Rotisseries baby chicken. Di solbrända små tonåringarna snurrar på sitt spett medan potatisen vilar sig under ankorna som droppar. Ankfett, du vet. Mmmm. Solen skiner, magnoliorna blommar och gräset är faktiskt gräsligt grönt i Hyde Park.

Londonresa — Agata har färgat mina fransar, här ger hon sig i kast med brynen.

Min småtomma väska till vänster. Kicki har tagit vad hon kallar ”lillväskan”. Sara Arnald packar alltid rätt och lätt och får ändå ner hela kamerautrustningen i bagen. Lite kläder finns också, försäkrar hon.

Hädanefter blir det ingen Londonresa utan Harrodsbesök – både för beautyavdelningen men också för rotisseriet. Orka köa? För kö är det, därför har jag inte haft en tanke på att stå där och hänga, hur gott det än doftar. Nu reser Sara Arnald och jag med mat-Hitler (erkännes, dofterna från stekt fågel frestade oss gruvligen).

Kö-uderhållningen bestod av en fyrbarnsfamiljsom väntade på sin mat (ett vimmel av barn mellan 1 och 6, varav den minsta gömts undan i en sån där dubbelvagn. Vrålet från den minsta gjorde honom påmind, så att säga. Äldsta syrran puttade lillebror från höga barstolen, minsta ungen kastade ständigt iväg både nappflaska och iPhone medan modern stapplade runt i 12-centimetersklackar för att hämta desamma. Nästan tråkigt att få sitt bord efter 20 minuter.

Våra småk vårycklingar hade inte dött förgäves. Därefter travade vi, mätta och glada, ut på skönhetsgolvet med förnyande krafter.

Mac gör palett med Harrod’s

9 januari, 2017 Kicki — 6 kommentarer

Mac har i samarbete med Harrod’s gjort en otroligt neutral ögonskuggepalett i en otroligt iögonfallande kartong.

Mac är bra på samarbeten. Tidigare har varumärket jobbat med lyxvaruhuset Liberty’s i London, nu görs en limited edition-palett med konkurrerande lyxvaruhuset Harrod’s. Och medan boxen som den femton skuggor stora paletten kommer i är överdådig och lyxig, är skuggorna själva neutrala och nedtonade. En mycket märklig kombination.

In English: Underwhelmed by the Mac-Harrod’s collab 15 eyeshadow palette, overwhelmed by the gold metallic box.

Köpte barriärkräm från Suqqu på Harrod’s och är nu fattig som en kyrkråtta

16 november, 2016 Kicki — 4 kommentarer

Jag har köpt en sanslöst dyr barriärkräm från Suqqu, Moisture Barrier Cream Rich, så nu är det säkrast att min nya hudvård levererar.

Jag ska ju inte säga att jag är en VIP-kund på Harrod’s beautyavdelning, det ska jag inte. Men jag kan väl säga att jag är en så bra kund att jag nu har fått sju lyxprover med mig hem. (Lyxprover är prover som kommer i en fin liten förpackning, inte i en ful liten papperspåse.) Jag har så klart också fått fula små papperspåsar à la såna som finns på våtservetter (så kallade sachéer) men såna brukar jag tappa bort eller lägga i det runda arkivet. Mest generös var Givenchy och La Prairie, påssnåla var Suqqu och Chantecaille. Så ska vi vara petiga är jag väl inte kanske en VIP-kund på Harrod’s utan en VIP-kund hos Givenchy. Trots det är jag mest glad över en barriärkräm från Suqqu, Moisture Barrier Rich Cream.

Suqqu Moisture Barrier Cream Rich, £200.

Suqqu är ett japanskt märke som jag har hittat tack vare journalisten, bloggaren och japanfantasten Agneta Elmegård. Suqqu är svindyrt. Därför skulle jag inte rekommendera dig att köpa den visserligen bra men ändå inte prisvärda rengöringen, essensen eller fluiden. OM du ska köpa något så ta för all del barriärkrämen Moisture Barrier Cream.

Jag köpte Moisture Barrier Cream för ett år sedan och det är, såvitt jag minns, den enda krämen som har tagit slut hos mig i modern tid. Jag testar många krämer och serum och några månader i taget, men få burkar hinner ta slut innan jag går vidare till nästa. Det är trots allt mitt jobb att byta hudvård så ofta hyn pallar (och ibland oftare än så). Men när jag halvvägs in i Suqqu-burken kom till min hudterapeut sa hon ”vad du än använder – fortsätt med det!” Min hud mådde tydligen toppen av all denna japanska lyx.

När min hud började bråka för en dryg månad sedan längtade jag efter Suqqu. En del av de serum och krämer jag har använt för att motverka stramhet och svidande har hjälpt, och ansiktsbehandlingen med Filorga och kryoterapi i Paris förra veckan har absolut fått stramheten att minska! (Om det nu inte är det franska och sedan engelska klimatet som har hjälpt… Återstår att se!) Så förstå min glädje när jag upptäckte att Suqqu har gjort ännu en barriärkräm, denna ännu rikare och tjockare i konsistensen. Suqqu Moisture Barrier Cream Rich gjorde mig 2400 kronor fattigare så nu jävlar gäller det att den levererar.

De går så klart inte att testa ordentligt när hudvården är 3 ml, men tuberna (4-5 ml) använder jag på resa.

In English: High expectations on the new Suqqu Moisture Barrier Cream Rich.

Harrods Shoe Heaven och Manolo Blahnik del 2

10 november, 2016 Kicki — 1 kommentar

Jag tror på fakta och vetenskap. Trots det vill jag inte stänga dörren för andra alternativ. Som ödet, ett gudomligt ingripande, ett tecken från ovan på något vis.

10 procent rabatt! Jag kan ju tjäna SKITMYCKET pengar idag!

Jag köpte post it-lappar och du kan aldrig ana vad som hände sedan... Harrod’s gav mig tio procent rabatt på bland annat avdelningen Shoe Heaven.

En gång i tiden sa någon (säger inte vem men det börjar på S- och slutar på -am) att det är onödigt att köpa kontorsmaterial på dyra Harrods’s. Härmed är det bevisat att han har fel.

Grattis till mig! Nu har jag chansen att tjäna en massa pengar! Ju dyrare skor, desto mer tjänar jag. Det var meningen att jag skulle köpa Manolos idag, eller hur? Universum försöker definitivt säga mig något. Eller så är det ett meddelande från mig själv i ett parallelluniversum för jag har hittat ett glapp i Matrix. *infoga bild på uppgiven pappa som himlar med ögonen*

In English: This is a sign! Me and Manolo Blahnik were meant to be.

Förbereder mig för Daisy Beauty konferens i London med Shoe Heaven på Harrod’s

10 november, 2016 Kicki — 8 kommentarer

På lyxvaruhuset Harrod’s femte våning finns Shoe Heaven, där världens lyxigaste varumärken säljer sina mest extravaganta skomodeller. Eftersom jag har glömt alla festskor hemma är jag tvungen att prova Manolo Blahnik där idag.

Jag har blivit Manolo-besatt. Jag känner väldigt intensivt att jag behöver ett par Manolos i min skosamling. Så när jag nu faktiskt BEHÖVER ett par nya festskor…. För även om jag inte har råd kan jag låtsas. Så nu har jag förirrat mig till Harrod’s Shoe Heaven och flyttar kommatecknet på prislapparna ett steg åt vänster. Pund är ju lite som Monopol-pengar – bara på låtsas – ändå. *infoga gråtande pappa som inser att hans försök till ekonomisk uppfostran varit förgäves*

Det började med ett par blå sammetspumps från Manolo Blahnik som fanns i Stockholm men inte i min storlek. Eller, egentligen började det med Carrie Bradshaws bröllopsskor, ett par klarblå Manolos med strasspänne. Självklart ville jag (och alla andra) ha likadana. Men om jag köpte dem skulle jag känna mig som en övervintrad rest från 2008 i resten av mitt liv. Tänkte jag 2008.

Nu är det 2016 och jag tänker fortfarande på Carries blå Manolos. Jag tror det var därför jag fastnade för de blå sammetspumpsen som var i samma modell. Tyvärr fanns de inte i min storlek i Stockholm så jag har under hösten haft den här London-resan och Harrod’s Shoe Heaven som målbild.

De är slutsålda. Sammetsmodellen var en limited edition som är slut i hela London och som jag kan se mig månen efter. Så nu roar jag mig kungligt och skamlöst här uppe på Shoe Heaven med imaginär tröstshopping. Jag redan låtsasköpt blommiga moonboots från Dolce & Gabbana (som jag ska fantasibära i Alperna som jag skojåker till varje vår) och svarta sammetspumps från Jimmy Choo (som jag ska låtsabära på jobbet där jag håller hittepåföredrag för min fejkstyrelse nästa vecka).

För övrigt har jag idag pratat med ett par skor. Högt. Med bebisröst. På engelska. Så folk hörde.

”Mina” sammetspumps kan pimpas med spännen till fest. De t v kostar motsvarande 4500 kr.

In English: Having a great time at Harrod’s Shoe Heaven.