Recension
Blogginlägg
Knepen som hjälper till att skydda mig från coronavirus
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna
Jag har fått hudvärldens minst glamourösa diagnos… Men mina svinkoppor har lett till nya kunskaper om hur jag vill uppföra mig när coronavirus härjar!
Dagens svinkoppa.
I november hade jag ett sår i pannan som var som en liten finne, fast som en blöt fläck. Otroligt olikt alla andra utslag jag har haft!
Jag gick, på sjukvårdsupplysningens inrådan, till en läkare eftersom det kunde vara något allvarligt, eller åtminstone något som kunde spridas och därför borde ses över. Innan jag hade träffat en läkare hade jag två liknande utslag till – ett på andra sidan pannan och ett på nyckelbenet.
Läkaren konstaterade att mina vätskande utslag var svinkoppor. Har du hört något så oglamouröst? Helt ofarligt men måste behandlas, i mitt fall räckte en kräm men annars kan penicillin behövas.
En vecka senare var kopporna borta, kvar är bara ett rött ärr i pannan efter ett av de tre utslagen. Det är ett mysterium hur jag har fått dem eftersom det främst är dagisbarn som har svinkoppor och det främst är barn som smittar och jag inte träffar barn alls, men tydligen räcker det att ha fått bakterierna på handen exempelvis från en ledstång på bussen, och sedan råka nudda vid ett ställe där huden är skadad, så är man svinkoppad.
Svinkoppor är jättesmittsamma, så jag fick inte nudda någon av utslagen utan att tvätta händerna ordentligt direkt efteråt. Jag var tvungen att sprita alla ytor på kontoret som jag hade kunnat tänkas råka ta i. Jag hade alltså väldigt bra ansiktspetar- och jobbstädningsrutiner nu när Covid-19 kom. För att inte tala om handsprit, antiseptiska servetter och ytdesinfektion som redan fanns på plats!
Förra veckan hade jag ett nytt vätskande utslag, den här gången på hakan. Jag var övertygad om att det var en svinkoppa, men måste ändå till läkare för att få diagnos konstaterad och kräm utskriven. Du kan ju tänka mig hur himla töntig jag kände mig när jag ringde min hälsocentral (eller heter det vårdcentral? husläkare?) förra veckan.
”Förlåt att jag ringer om något väldigt banalt i dessa väldigt allvarliga tider, men jag har något som jag tror är en (1) svinkoppa på hakan. Jag behöver få träffa en läkare.”
Jag skämdes nästan. Men efter att ha konstaterat att jag inte hade några symptom som kunde innebära corona, fick jag besöka vårdcentralen, och VILKEN bra upplevelse det var!
Vårdcentralen var ett utmärkt exempel på hur alla, företag såväl som privatpersoner, ska tänka och agera med anledning av coronaviruset! Jag kände mig väldigt trygg som besökare och har själv använt mig av saker som jag lärde mig där både hemma, på offentliga platser och på jobbet.
Här är några bra rutiner och exempel som jag har använt flera gånger sedan dess.
1. Redan innan jag kom in i byggnaden stoppades jag utanför av en ”dörrvakt” som frågade om jag hade hosta, feber, ont i halsen eller andra förkylningssymptom. Först efter att ha svarat nekande på dessa frågor fick jag gå in på vårdcentralen.
Så nu gör jag så här: Jag kollar med gäster både hemma (enklare) och på kontoret (lite mer obekvämt) om de har några av dessa symptom innan de släpps in. I vissa fall gör jag så klart det på telefon eller mejl innan vi ses, ibland får jag fråga i dörren. De flesta tycker det är självklart att man stannar hemma om man har förkylningssymptom men inte alla, så ibland blir det pinsamt. Men hellre det än att få coronavirus!
2. När jag checkade in bad personalen mig hålla upp min legitimation så de kunde se båda sidorna, istället för att själva hantera id-kortet.
Så nu gör jag så här: När jag ska visa legitimation eller medlemskort i en butik håller jag upp det istället för att lämna över det till personalen. Behöver det scannas håller jag själv i kortet även medan det scannas. Om personalen försöket ta det, säger jag att jag helst själv hanterar mitt kort.
3. Ett bud som ville ha sköterskan i receptionens signatur på sin mobil fick en utskällning och fick pilla på sin mobil själv.
Så nu gör jag så här: Varje dag får Daisy Beauty-redaktionen bud. Jag signerar inte längre på några maskiner eller mobiler, eftersom många andra har rört dem. Oftast ber jag budet ställa ned påsen eller paketet på golvet utanför dörren. När jag har tagit in budet spritar jag händerna eller – ännu hellre – tvättar dem. När jag har packat upp innehållet och slängt eventuellt emballage, tvättar jag händerna igen.
4. Besöksstolarna i det glest befolkade väntrummet stod utspridda.
Så nu gör jag så här: Vi har inte längre möten när vi sitter nära andra, vi tänker – för att citera Per Berglund, chef division länssjukvård i Norrbotten – att vi har ”en liten älg mellan varandra”. Vilket så klart inte hindrade en oförsiktig kvinna att sätta sig direkt intill mig på vårdcentralen – jag bytte då plats. Jag lämnade tillbaka en läckande fiskvas på H&M häromdagen och en ung tjej ställde sig för nära mig i kassan. Då sa jag ”Håll avståndet!” högt och tydligt, fast det var obekvämt. Jag har gjort samma på min lokala ICA. Självklart tycker jag att personalen i kassan ska säga till – inte jag som kund – men om personalen inte vill eller vågar är det mitt ansvar att hålla mig själv och andra friska genom att iaktta lämpligt socialt avstånd.
Det är bättre att säga till än att få Covid-19. Det är faktiskt den som inte håller avståndet som är pinsam och dum – inte den som säger till!
Självklart känner du till och följer redan Folkhälsomyndighetens råd! Alla jag umgås med gör det, men jag ser när jag rör mig ute på stan att det finns folk som inte känner till råden. De finns här och är JÄTTEVIKTIGA!
Självklart är det absolut viktigaste att stanna hemma om du har symptom och att tvätta händerna i minst 30 sekunder. Gör du inte det spelar det ingen roll hur mycket socialt avstånd du förespråkar!
In English: Ideas on how to handle social distancing in your normal life.
Tycker det är så bra att du skriver om detta! Jag arbetar på en vårdcentral. Vi har börjat med att alla patienter ska tvätta händerna innan de går in. Receptionen frågar om symtom och delar ut informationsblad. Vi spritar ytor och handtag mellan varje patient. Vi är ombedda att undvika ta oss till arbetet med kollektivtrafik i rusningstid. Tänk om alla kunde tänka till och hålla sig hemma, då skulle vi inte ha en sådan smittspridning. Stanna hemma i påsk och ta hand om varandra! Håll avstånd och tvätta händerna!
Ta hand om er! Ni gör ett viktigt jobb.
Oh ja! Detta med att säga till i mataffären fick jag göra 2 ggr i samma kö… båda gånger fick jag till svar att jag var ”löjlig” men det skiter jag högaktningsfullt i faktiskt. De flesta är respektfulla men sen finns det de andra…
Jag blev utskälld häromdagen för att jag sa till en hundägare att inte låta sin hund kissa på cyklar. Folk vill ju gärna skälla när de inte vill inse att de själva har varit dumma. Anfall är bästa försvar, liksom.