I samband med ett nyårslöfte som lyder ”köpförbud” i två månader har jag rotat i lådor här hemma för att hitta bortglömda juveler. Efter några sekunders letande har jag kunnat konstatera att det minsann inte råder någon brist på bortglömda makeup produkter. Daniel Sandler Watercolor blush, Bobbi Brown Creamy Concealer och UD Naked 3 paletten är fynd jag gjort den senaste veckan. Dock finns det en produkt som kammar hem priset för absolut bästa ”oldien but goodien”. Gen ger mig volym, tyngd, längd och separation. Jag pratar naturligtvis om Diors magiska mascara, Diorshow.
När Pat McGrath använde en tandborste under Diors modevisning för 14 år sedan för att få till tjocka lös-frans liknande fransar på modellerna gav det upphov till en tjock mascaraborste som skulle kunna ge samma resultat för konsumenter. Det handlade alltså inte endast om formuleringen av en ny mascara, borsten skulle vara i fokus och göras stor och ”fluffig”, precis som en tandborste. Mascaran lanserades 2002, gavs namnet Diorshow och blev snabbt en bästsäljare. Jag köpte min första Diorshow -mascara som 15 åring och kommer ihåg hur jag kämpade med att få ut den allra sista droppen mascara ur hylsan när jag skulle på fest.
Tio år senare förstår jag precis varför jag var så envis med att vägra använda någon annan mascara, trots att det var en dyr produkt för en 15 åring och den kostade mig 4 timmars barnpassning av grannpojken. Tunga, tjocka, separerade och svartare än svarta fransar är vad jag får när jag använder Diorshow och plötsligt känns inte köpförbudet jobbigt längre. Fram till den dagen då mascaran tar slut….
