I år har jag lyxat med inte mindre än tre dofter. Å andra sidan, kompenserat med Top Shop-plagg och absolut ingen plånbok i ”håll käften”-klass jag planerat för…
Du vet, en sån där svinlyxig historia med stor logga. Alternativt en smygis som med högsta It Takes One To Know One-faktor, Jag har tittat på Smythson, Vuitton, YSL, Chanel och Prada. Ingen produkt har egentligen talat till mig, därför får det inköpet vänta ett tag till. Om det alls blir av (utförsäljningsfyndet från Whyred duger ju också).
I stället har det blivit kjol + skjorta från Top Shop (finare än vad det låter) samt transparent handväska á 25 pund (buren på rätt sätt ser den ut som Vivienne Westwood). En reatopp från Antropologie. Inga RM Williams-boots (snyft). Två st Penhaligon’s-dofter från Portraits-serien: The Ruthless Countesss Dorothea plus Changing Constance. Samt en Pradadoft som enbart säljs på Selfridges: Prada Desert Serenade som är packad med läder och honung, och olikt allt annat som närmat sig min näsa. ”Darkly elegant” enligt en reklamtext jag hittat. Precis som jag, men andra ord. Ehrnm – kanske inte, men doften är helt ljuvlig. Läs mer om Prada här. Och om Dorothea här, och Constance här.
Å andra sidan, när jag stöp som en fura utanför just Selfridges häromdagen var jag inte riktigt lika elegant… Inte på något sätt. Låt mig säga så här: mina coola skinnbrallor från Arket har en mocka-fläck på ena knät. Ja ja, vi kan också kalla det ”patinerat”.
I morgon; hemfärd. Men först ska vi frukostera med the lovely Tess Montgomery!
