De har skrivit vårens mest spännande deckare! Här berättar författarna Elsa och Cornelia Swärd varför det finns en, och endast en, namngiven skönhetsprodukt i Rovdrift.
De senaste 20 åren har svensk litteratur bjudit på många storsäljande böcker och debuterande spänningsförfattare. Enligt Svenska Deckarakademien (jo, en sådan finns) såg 73 svenska deckare dagens ljus under 2001. Ifjol var motsvarande siffra 519. Det är ingen slump att genren Nordic Noir har blivit ett internationellt begrepp!
Men alla är inte bra. Många deckare ges ut för att fylla förlagens behov av nya namn och titlar och läsarnas längtan efter adrenalin, utan att erbjuda vare sig språkfiness, kittlande dramaturgi eller kreativt persongalleri. Då är det tur att sådana guldkorn som Rovdrift, av Elsa och Cornelia Swärd, fortfarande hittar fram till bokhyllorna. För det är inte givet att alla litterära frön som sås faktiskt också skördas – det vet de båda deckardebutanterna.
C: Vi har båda skrivit sedan vi var ganska unga, men det är det många som gör. Om man får ge ut böcker har mer att göra med om man färdigställer sina projekt än om man är en skrivande människa. Många slutför inte. Det är ganska vanligt att man skriver och lägger undan det man skriver.
E. Det var Cornelia som lärde mig att ha en plan för hela plotten och all dramaturgi. Man tror ofta att skrivandet ska vara lustfyllt hela tiden och när det inte är det så hamnar texten i en skrivbordslåda. Den romantiska bilden av en författare är ju att man sitter vi en öppen brasa och skriver sin roman, men ibland är det skitjobbigt att skriva! Då har man en plan och håller sig till den.
Er bok kommer ut på det mest prestigefyllda bokförlaget Sverige har, Albert Bonniers. Hur kommer det sig?
C: Av det skälet som du sa, haha! Vi skickade vårt manus till alla förlag i Sverige och två var intresserade. Förläggaren på Albert Bonniers förlag var den som hade flest krav på förändring. Bland annat ville hon att vi skulle stryka ett perspektiv, och det är en stor förändring. Det kändes som att förlaget ville ge oss tid.
Hon är en fantastisk förläggare som såg potential, något som stack ut från deckargenren och kändes fräscht. Vi hade ett starkt persongalleri, inte bara ett starkt fall. Och när man tittar på utgivningen hos förslag så är lägstanivån på Bonniers den högsta som finns.
Endast en skönhetsprodukt nämns vid namn i hela boken. Det är Byredo Blanche EdP. Vad betyder den?
E. Jag har sett den så mycket i mitt instagramflöde att det kändes som att den skulle hänga med till 2033, året när Rovdrift utspelar sig. Mina kompisar som har bra smak har den.
Varför inte fler beauty-referenser?
C: Vi är inte själva så skönhetsintresserade. Och det är läskigt att skriva ut många referenser när boken utspelar sig en bit in i framtiden – vi vet ju inte vad folk kommer att använda och vad som är trendigt då. Så vi har hållit oss ifrån det.
Är någon av er parfymintresserad?
E: Jag har haft en parfym från Tom Ford, Mandarino di Amalfi EdP. Jag köpte den på resa, utan att kolla vad den kostade, och blev överraskad när jag kom till kassan och fick se summan. Men jag köpte den ändå och jag älskade den! Parfymen räckte i två år och jag kommer att köpa den igen någon gång i framtiden.
C: Då var den ju värd pengarna!
E: Ja, det var den verkligen!
Det är ovanligt att nämna parfym. Annars brukar främst läppstift nämnas i böcker. Hur kommer det sig?
C: Författare tar inspiration från andra och tar då med referenser från andra. Vi gör också det! Men vi ville inte ha karaktärer som var stereotypa i genren.
E. Kvinnor i narrativ i böcker är ofta en ”boss lady”. De är coola – det är dessa kvinnor som är roliga att skriva om. Och det krävs självförtroende för att dra på ett skarpt läppstift. Ett rött läppstift konkretiserar självförtroende. Jag vet att jag själv blir lite rakare i ryggen om jag tar på mig ett sånt läppstift.
Vad är det för läppstift du tar fram då?
E: Yves Rocher Satin Lipstick i nyansen 11.
Här finns Byredo Blanche EdP här och Tom Ford Mandarino di Amalfi EdP är här.
