Recension
Blogginlägg
Schwarzwald, Börlind och jag
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna
Schwarzwald, Börlind och jag… Här är precis lika pittoreskt, och luften är lika hög och klar, som det ser ut att vara.
Nerför gatan till höger finns pastagubben (en tvåmeters schwarzwaldare) som gör ”artisan”-pasta. Ryktet har gått med vindens fart i den här lilla byn, han hade råkoll på att svenskar var på besök. Jag köpte två påsar volangkantad bandpasta, en med smak av saffran och en med karl johans-svamp. Måste nog hinna dit i morgon också för att köpa mer.
Så snart vi stigit av bussen och slängt kläderna ur resväskan (hur snabbt går det att stöka till ett hotellrum) och beundra sängens duntäcken (de ser ut som två gigantiska gräddklickar) var det dags för ansiktsbehandling. Oj oj, så torr du är, sade Kudret, och satte igång med regöring, mask, massage och en massa ljuvligheter som fick mig att slappna av. Slappna av väldigt mycket, så att säga. Så till den milda grad att jag väckte mig själv med ett och annat så kallat ”djupt” andetag.
Skulle förstås inte kalla det snarkning, någon sådant skulle inte hända – men några väldigt kilometerdjupa doningarblev det allt. Kudret var rar och förstående, och anförtrodde mig att hon brukar också somna om hon någon gång går på behandling… Snällt sagt, för det känns lite dumt att vakna av att man låter som en galt på inandning.
Kvällen slutade med dundermiddag: 100 sallader, hjortragu, fjordlax, spätsle, knödel och goda ostar. Bergsluften suger – jag drog upp till rummet för att ratta ihop bilder som fattades till ett ameliajobb. Tre timmar senare har jag lyckats fixa det mesta. Nu blir det gonatt – i morgon bitti ska vi till Börlinds huvudontor tio minuter bort (men 600 m högre än vårt hotell).
Vad mysigt der ser ut där!