Recension
Blogginlägg
Så länge håller lockarna med Philips MoistureProtect
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna
För någon vecka sedan skrev jag om Philips MoistureProtect, och det var några av er som var nyfikna på hur länge lockarna håller. Så under påskhelgen inledde jag mitt lilla hållbarhetsprojekt. Jag lockade håret på långfredagens morgon och fotade sedan lockarnas utveckling under helgens lopp.
Här är håret helt nylockat, och jag har ännu inte kammat ut lockarna.
Och så här såg det ut efter att jag kammat ut lockarna med en gles kam. Jag lockade på högsta temperatur och längsta möjliga locktid (12 sekunder) för att maxa effekten och hållbarheten. Efter att jag hade lockat håret åkte vi ut till min svärmors stuga, och där tog jag en löptur. Jag har verkligen hårdtestat håret med långpromenader och springturer i blåst, jag har haft det uppsatt ibland utsläppt ibland, jag har borstat igenom det, fipplat med håret och så vidare. Allt för att få en så realistisk testupplevelse som möjligt. För det är ju sånt man gör, och vem har lust att gå runt som en stel pinne bara för att lockarna ska hålla så länge som möjligt?
Så här såg håret ut på lördag morgon, när jag sovit på det en natt. Fortfarande mycket lockar kvar, och enligt min mening snyggare lockar än första dagen. De ser mer naturliga och lediga ut. Mer beachwaves än ”lockat hår”, om ni förstår hur jag menar.
Så här såg det ut på lördagskvällen, när vi skulle få hem besök på middag. Jag har kammat igenom håret med en gles kam för att reda ut det värsta ”fluret” (flur = trassel på min dialekt). Jag sprayade också i lite torrschampo för att få lite stadga i håret. Fortfarande snyggt och lite ”effortless”, så att säga.
Söndag morgon. Här börjar lockarna tappa formen och bli lite ojämna. Vissa delar av håret har raknat betydligt och andra lockar är ganska stora. Jag tycker fortfarande att det funkar. Här ser det mer ut som någon som har självfall med lite ostyriga ojämna lockar, vilket är en look jag verkligen gillar. Det är fortfarande en hel del volym i längderna. Jag hade håret utsläppt när vi gick på museum, och jag kände mig fin, även om jag kanske inte kände mig så piffad eller stajlad i håret. Jag provade också att sätta upp håret i hästsvans, och det blev också jättefin. Ett sätt att ”rädda” en lockad stajling som börjar tappa formen är att sätta upp det i en hästsvans. Då syns det inte lika bra att lockarna börjar bli ojämna. Hästsvansen får en fin volym och form och blir betydligt roligare än en vanlig, helrak hästsvans.
Jag har ingen bild från måndagen, eftersom det då var hög tid att tvätta håret. Jag hade fortfarande spår av lockarna, men håret var varken fräscht eller speciellt snyggt vid det laget. Så utifrån detta kan vi dra slutsatsen att lockarna håller sig riktigt fina i två dagar, och att de fortfarande är gångbara den tredje dagen. Tre dagar på en lockning för mitt långa, tjocka och väldigt tunga hår är riktigt bra faktiskt. Jag kan ibland ha svårt att få lockarna att hålla en hel kväll, så det här är faktiskt lite revolutionerande för mig. Själva lockningsprocessen går dessutom väldigt snabbt och smidigt tack vara den smarta konstruktionen och den praktiska inställningen som lockar växelvis framåt och bakåt. Dessutom riskerar jag inte att bränna fingrarna, vilket jag ganska ofta gör när jag lockar håret med en traditionell locktång.
Ja håret höll sig ju fint flera dagar. Och jag har tunt hår så mitt kommer nog hålla längre. Trevlig valborg.
Ja, jag är nöjd! Glad första maj!