Jag skulle kunna skriva ett helt epos om mina ögonbryn. Jag har varit missnöjd med dem sedan jag var tonåring. Så här kommer en kort sammanfattning av deras historia.
Jag vet inte om det syns ordentligt här men det skuggiga mellan mina bryn är – just det. Mer bryn. Tina är här åtta-nio år gammal, glatt ovetande om att hennes ögonbryn på något sätt skulle vara ett problem. Jag önskar att det kunde fortsätta så, men sedan kom tonåren.
Det finns så mycket jag skulle kunna säga om den här bilden, som togs när jag gick i sjuan 1987. Glasögonen. Gluggen mellan tänderna. Den spretiga (men ack så moderna!) frisyren. Halsbandet utanpå tröjan (så 1987!) Men jag skulle vilja dra din uppmärksamhet till utrymmet mellan mina ögonbryn. Ett utrymme som egentligen inte finns för som sagt eftersom det finns bryn där. Jag var helt omedveten om detta fram till den dag då jag gick hem till en kompis en regnig fredagskväll, och klampade in på en blöt middag som föräldrarna hade. Jag tog av mig glasögonen för att torka dem, och en av de manliga gästerna pekade på mig och utbrast: ”Herregud vilka ögonbryn! Har ni sett?!” Sedan skrattade han.
Det var inte särskilt schysst. Det gjorde ont. Och det tog. Så jag gick hem och tittade på mina bryn. Eftersom de tydligen var något i hästväg. Insåg att det fanns bryn mellan brynen, så att säga. Och började plocka. Men bara i mitten.
Det syns tydligt på den här bilden, som är tagen när jag gick i åttan – ett år senare än den förra bilden. Jag har fortfarande bryn som ser ut som skalbaggar, men de möts i alla fall inte på mitten – the Unibrow has left the building! Min mamma hjälpte mig också, genom att vaxa (som jag skrev förut älskar hon att utföra smärtsamma saker på mig) mellan brynen.
Och där var jag faktiskt helt nöjd, i alla fall i några år.
Ni ser! Arton år gammal har jag fått mitt första körkort och det är låhåhåhångt mellan brynen. Lite för långt, helt enkelt. Jag hade tagit det ett steg vidare i min jakt att utplåna unibrowen, och skapat ett no-mans-land mellan mina bryn. Jag lider fortfarande av detta jäkla påhitt, men skyller den helt på den där idiotiska mannen på middagsbjudningen. Vore det inte för honom skulle jag ha lite vettigare ögonbryn.
Men. Nästa krig som skulle föras var kriget mot stråna under själva brynen. Mer om det i ett senare blogginlägg.
