Recension
Blogginlägg
Om Fenty Beauty, NDA:s och embargon
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna
Imorgon släpper Rihanna sin makeup tillsammans med Kendo, som bland annat äger Sephora, under varumärket Fenty Beauty. Jag kommer att rapportera sparsmakat, troligen inte alls, om Fenty, för jag har skrivit under ett NDA (Non Disclosure Agreement, ett avtal om tystnadsplikt) som vill kontrollera vad jag får säga och när. Jag brukar inte skriva under NDA:s men blev överrumplad i ett möte och skrev på. När jag gjorde det accepterar jag att bli styrd vad jag får säga och när.
Mitt enda sätt att ta tillbaka rätten att bestämma när något ska publiceras i en NDA-situation är att inte publicera något alls.
Många, särskilt utanför Sverige, förstår inte problemed med NDA:s.
NDA:s är ett vanligt sätt att ta ifrån media sin självständighet och införliva journalister i en PR-maskin.
Det finns förstås jättestora pressetiska problem med detta. Det främsta är så klart att journalister, och enbart journalister (förutom lagar, förstås), ska bestämma vad journalister ska publicera och när. Så fort en marknadsavdelning ska styra publicistisk verksamhet har vi ett uppenbart problem.
Detta har hänt: Under min semester i juli fick jag ett mejl från en PR-byrå i London som ville träffa mig och berätta om Fenty, fast bara om jag skrev på ett NDA. Jag var mycket lättad över att vara på semester och därför kunna avböja mötet och slippa NDA-diskussionen. Sedan hörde byrån av sig för ett par veckor sedan och ville ses igen. Dum som jag var trodde jag då att NDA:et inte skulle behövas; det var ju så tätt inpå släpp. Så jag gick på ett möte som började med ett NDA, och när jag hade skrivit på det satt PR-personen ändå och tittade sig över axeln, gömde produkter under bordet och talade med låg röst på den folktomma hotellbaren där vi träffades. Hon trodde nog hon var en hemlig agent. Jag har aldrig varit med om något larvigare.
För mig var mötet ett utmärkt tillfälle att informera den brittiska PR-byrån om svensk pressetik. Det gjorde jag. Med besked. Trodde jag, i alla fall.
Trots detta ville PR-byrån sedan diskutera en ”exclusive”, vilket brukar betyda en värdefull intervju som ges till den tidning som lovar flest sidor till artikeln ifråga. Byrån ville prata om hur många sidor som gick att få. Jag gissar att intervjun var en Rihanna-intervju men jag frågade inte.
Att byta en intervju mot ett förbestämt utrymme, exempel antal sidor i en tidning, är inte pressetiskt.
Journalistiskt material ska kontrolleras av media, inte av en marknadsavdelning. Så jag förklarade – än en gång – hur svensk pressetik funkar.
Jag lovar aldrig att publicera något, det är upp till mig att bestämma och inte upp till en PR-byrå att förhandla sig till.
Jag sa att jag hoppades att mina kollegor på andra tidningar och sajter skulle svara likadant. Det är ju media som ska bestämma vad media publicerar, vi kan absolut ta hjälp av PR och annan pressinformation när de behövs eller underlättar, men publiceringsbeslutet måste alltid ligga hos media.
Det här hindrade inte den brittiska PR-byrån från att tidigare denna vecka återigen höra av sig och undra vad de kan få för mediautrymme för sin ”exclusive”. Du som följer mig vet att jag är en hyggligt tydlig person. Tydligen verkar jag ändå inte ha varit tydlig på den här punkten* så jag skickade ett övertydligt mejl.
Hi Liv!
As I pointed out in our meeting I am not at all comfortable with the embargo. My apologies if I wasn’t clear about that. I signed the NBA simply to be polite and to get the opportunity to talk to you about press ethics. I didnt sign to be controlled by a Fenty PR machine.
I still haven’t decided if I want to report on the Fenty thingie at all. I usually don’t report on embargoed information which is also why I haven’t commissioned anything on the launch.
If you want support, as you say you do, you can start by supporting me and Swedish press ethics.
Sedan dess har det varit jävligt tyst från PR-byrån. Och jag har pratat med journalistkollegor som är lika jävla upprörda som jag över detta. ”Det kan väl inte vara vårt uppdrag att driva trafik till Sephoras sajt?” Nej, det är inte vårt uppdrag. Vårt uppdrag är att tillvarata dina intressen!
Journalister jobbar för sin läsare. Du är vår uppdragsgivare.
Du är det viktigaste vi har och vårt jobb är att se till att allt vi publicerar gynnar dig. Så varje diskussion om pressetik som jag och andra journalister har, diskussioner om vad vi ska publicera, på vems villkor vi ska publicera och hur vi ska bete oss för att få fram bra material är för att säkerställa att vi alltid har ditt bästa för ögonen. Att styra ett publiceringsdatum gynnar inte dig som beautyköpare, det gynnar enbart marknadsföringsteamet som då kan skapa en hajp. Det är mitt jobb att sätta ditt bästa före Fenty Beautys.
Därför kommer du kanske inte att se något alls om Fenty Beauty här hos mig eller i Daisy Beauty.
Förutom det här inlägget, så klart. Som jag tror och hoppas är okej med mitt NDA, men jag vet faktiskt inte. Kanske bäst jag skaffar advokat. Eller vad säger ni på Fenty Beauty, Kendo, PR-byrån Beauty Seen och Sephora?
Vill du läsa mer? Embargon, utan påskrifter på juridiska dokument, är ett liknande problem. Jag har bloggat om dem här. Men NDA:s är allvarligare för bryter jag mot dem blir det juridiska påföljder.
In English: I have a problem with Fenty Beauty’s view on journalistic integrity and I really hope my Swedish media colleauges do, too.
Jag brukar kolla in vad som skrivs om smink ibland trots att jag inte lägger makeup längre (ögonproblem) bl a Kakan, som skrev exakt ingenting om embargo etc utannhyllade rihanna makeupen helt kritiklöst=smygreklam.Att du försöker behålla trovärdigheten är djupt i mponerande. Stort tack för det.Alla journalister som försöker göra sitt jobb i dessa tider är värda kudos igen och igen.
Tack för din kommentar och för att du har reflekterat över ämnet! Jag måste börja med att förklara några saker, eftersom marknadsföringlagen, pressetik och smygreklam är svåra att förstå (inte minst nu när olika länder har olika lagar!). 1. Bara för att någon accepterar ett embargo betyder det inte att inlägget som följer embargots regler sedan är smygreklam. Smygreklam innebär att du bryter mot marknadsföringslagen (en lag = ALLA måste följa). Att acceptera embargo bryter inte mot marknadsföringslagen. Däremot innebär ett embargo pressetiska problem, anser jag. Det är också vad blogginlägget handlar om. Pressetiken är en moralkod som den som… Läs mer »
Stort tack för bra svar. Det är intressant att Elle inte tycker att deras bloggare behöver skriva under pressetiska regler. Ett korttänkt affärsmässigt beslut eftersom det knappast bygger trovärdighet med läsarna. När alla vet att det är reklam och gratispresenter som hajpas så blir det hela urholkat annat än för köpsvaga fjortisar. Elle bryter f ö mot marknadsföringslagen oavbrutet liksom en mängd igfolk. Påföljden är inte heller hård så alla bryr sig föga.
Hur som, mycket bra att du bevakar skönhet med den inställning du har. Helt övertygad om att det dessutom är en lönsam linje i längden.
Pressetiken är inget en ”skriver på” utan en moralkod den som vill jobba journalistiskt kan välja att följa. Det är alltså upp till varje redaktion att ta egna beslut om hur olika kategorier av medarbetare ska jobba. Personligen tycker jag det är värre att säga sig följa pressetiken och sedan medvetet inte följa den; DET om något urholkar värdet. Sedan ska sägas att många också saknar kunskap. Jag hoppas att SJF (Svenska Journalistförbundet) ska bli bättre på att föra ut och diskutera sina tolkningar av pressetiken till featurejournalister och -redaktörer. Jag vet inte vad du syftar på när du säger… Läs mer »
[…] altruistisk och inkluderande fras, håller lanseringen så jävla hårt att den spricker. Det är fler än jag som reagerat på […]
[…] I natt öppnade Rihanna dörrarna till Sephora på Times Square i New York. Det blev startskottet för en skönhetslansering som det tisslats och väntats på i evigheter. Hemlighetsmakeriet kring stjärnans Fenty Beauty har varit stort, kanske lite väl till och med. Mer om det kan du läsa här. […]
Bara tokälskar när du ställer dig på barrikaderna och med hög röst gör klart vad som är rätt och fel.
Gillar Daisy Beauty och brukar köpa en tidning då och då, men nu kommer jag definitivt att teckna en prenumeration också. Att du/ni tar ställning så tydligt och så ofta är så värt och viktigt att stödja, utöver att tidningen är så härlig!
Jag är glad att du känner att det vi gör är bra. I en tid när journalister – visserligen oftast inom andra genrer – ständigt blir ifrågasatta och i en tid när förtroendet för media är lägre än tidigare, är det viktigt att visa hur media jobbar vad det gäller pressetik både inom stort och smått.
Det är så himla skönt att läsa dina texter!
Kul att du tycker det!
Japp!
Håller med både de föregående talarna.
Fortsätt att stå på dig, det behövs fler som står upp för vad som är rätt.
Tack!
Jag är så otroligt imponerad av ditt mod, din integritet och ditt etiska förhållningssätt! Just därför skall jag idag göra ett undantag från mitt köpstopp och teckna en prenumeration på DB!
Hahaha, kul om du känner så! Jag vill bara passa på att understryka att prenumerationer inte är syftet med mitt eviga pressetiksältande. Jag tycker bara det är viktigt att belysa svårigheter inom mitt arbete, eftersom det är ett jobb som kan se väldigt enkelt ut på ytan. Och det är det inte. Varje vecka får jag ta besvärliga konflikter som tar energi från saker som exempelvis textpetande och bildletade, saker som är det roliga med mitt jobb och som kanske egentligen är viktigare också.
Bra skrivet Kicki, som vanligt imponerar du med ditt kunnande och ”press-etiska” arbetssätt – fortsätt så! /Ulla
Jag är ju inte den enda. Det finns många duktiga journalister, liksom många duktiga bloggare, som har integritet. Problemet är att vissa PR-byråer inte förstår det.