Mint&citronhandtvål, Anatomicals, köpt i London.

Jag har fått för mig att tvål är viktigt. Jag tvättar händerna säkert 40 gånger om dagen, i alla fall de dagar när jag lagar mat, och vill bli glad varje gång. Då får man investera i en härlig/lyxig tvål. Och även om jag tycker om retrokänslan hos tvål i bit (Kamalas saffranstvål är en favorit!), är det mer hygieniskt med flytande tvål i pumpflaska. Därför blir det ofta något extra kilo flytande tvål i resväskan när jag har varit ute och rest.

Från London släpade jag hem den här glada flaskan från Anatomicals (som för övrigt slår världsrekord i ful och knäpp sajt). Jag tänkte att "ååååh, en mintdoftande tvål är fräscht!" Men mintdoften är obefintlig, citrondoften desto mer påtaglig, och det doftar rengöringsmedel.

När vi ska fjäska för gäster, tar jag och Sam istället fram fintvålen från engelska lyxmärket Molton Brown. Alla Molton Browns dofter är gudomliga. Och så tvättar vi själva händerna med rengöringsmedel.

Molton Brown går att köpa i Sverige, bland annat på Åhléns City och NK.

Flott ska're va för gästerna.

In English: I have developped an unhealthy habit of buying soap when abroad, even though the best soaps are actually sold in Sweden.

Nourishing shampoo + conditioner for dry/damaged hair, Louise Galvin.

Inte nog med att förra veckan var en katastrofal vecka med jobbmissförstånd, en kraschad hårddisk och ett skattedebacle, den här veckan verkar inte bli mycket bättre. Detta har hänt idag so far:

1. Louise Galvins ekologiska hårprodukter. Jag tror jag betalade över 300 kr/styck på Douglas i Riga för dessa förmenta mirakelprodukter, gjorda av en känd hårstylist och med förespråkare som chick lit-författarinnan Plum Sykes och skådespelerskan Emily Blunt. Min hårbotten, som har hållit sig fin i två år nu, började genast klia.

2. Jag fick katastrofmensvärk under ett möte med företaget som bland annat har Collistar, Mavala och Pink Sugar. Fick sådan kramp att benen darrade, hela jag kallsvettades och jag på riktigt trodde jag skulle svimma. Ordet "ambulans" for faktiskt genom mitt huvud. Fick ta en taxi hem och knapra neurofen. Så här förfärlig värk har jag inte haft på 15 år.

3. Hundens mellanmål kostade mig över 3000 kr. Medan jag sov bort värken, åt hundjäveln inte bara mina nya merinoknästrumpor från Falke, han åt också upp mina YSL-solglasögon.

Till vänster: Före detta solglasögon. Till höger: Före detta knästrumpa. Hund till salu!

In English: Last week was the week from hell. This week seems to be just as bad.

Vill du hitta den här kvinnan? Leta reda på henne, då.

Jag tycker att man ska vara generös mot framför allt begåvade unga tjejer, men också mot kollegor (inte minst kvinnliga). Jag är själv mentor och jag tycker att de jag är mentor åt också ska vara det till andra. Jag tar emot praktikanter, även om jag förlorar mer än jag tjänar på det. Trots att jag skulle kunna se andra skönhetsbloggare som konkurrenter och helst försöka hindra skönhetsföretag från att läsa andra bloggar än min, tipsar jag tvärtom gärna företagen om andra bra beautybloggar.

Men jag tycker inte att man ska vara naiv eller att man ska hjälpa vem som helst. De tjejer som jag är mentor åt, är själva generösa. Dessutom är de ambitiösa och begåvade och inte rädda för att jobba hårt. Beautybloggarna jag tipsar om är både bra och passionerade – de har inte startat en blogg för att få gratis grejer, utan för att de brinner för beauty. Jag hjälper inte personer som tror att det regnar manna från himlen, eller personer som sitter med munnen öppen och väntar på att det ska komma en stekt sparv flygade in i pajhålet.

Och jag kommer aldrig att dela ut min lista över skönhetsföretagens presskontakter till någon jag inte jobbar med och inte känner väldigt väl. Där har jag namn på och kontaktuppgifter till medieansvariga personer på över 300 skönhetsföretag. Daisy Beautys bloggare får de kontakter de behöver, så klart. De skönhetsjournalister jag känner får också tillgång till listan, om de vill (för även om alla vet hur man ringer ett skönhetsföretag och frågar efter en person i växeln, kan det spara tid att få direkttelefonnummer till rätt person). Och jag gav för ett par år sedan bort den till en symaptisk kvinna som skulle rådda ihop en beautymässa, bara för jag förstod att hon inte räknade med att få något gratis och för att jag gillade henne.

Den här listan ägnar jag mycket tid varje månad åt att uppdatera och den är värd mycket pengar. (Mässkvinnnan kontaktades senare av en person som ville sälja sin likadana adresslista till henne för tusentals kronor.) Dessutom ska det inte vara enkelt att höra av sig till företagen, då skulle de redan överbelamrade PR-personerna inte göra något annat än att svara på mail från främmande människor som vill ha gratis skönhetsprodukter. Vill du ha en sådan här adresslista kan du själv ringa runt till alla skönhetsföretag i Sverige och skaffa dessa uppgifter.

Tycker du att det är för jobbigt, ska du inte vara skönhetsjournalist eller beautybloggare.

In English: As much as I am all for helping other women, I don't like freeloaders.

En av tre modellbilder som tillhör den nya, uppdaterade Osis-serien.

Vad? Pressvisning för Schwarzkopfs Osis-serie, som både fått nya produkter och uppdaterat de redan befintliga produkterna i sortimentet.

Var? En uppsnofsad källarlokal på Berns.

Vad serverades? Kall lunch med kycklingspett och marinerade grönsaker/rotfrukter. Vin. "Det är omodernt", sa Damernas Världs festliga grand dame Blenda Ulander till bartendern och valde vatten. Jag vågade inte annat än göra likadant.

Vilka var där? Taras Linnéa Öst, Vecko-Revyns Therése Hallberg, Dorians Benjamin Falk och shitloads of bloggare. Alltså, jag kände igen ens igen dem alla. Men de var tjugonånting, kamerabehängda och betedde sig som att de var på cocktailparty, så nog var det bloggare, alltid. Jag gillar kompetenta bloggare, funderar bara hur jag kan ha missat så många om de verkligen är bra? Antingen är bloggarna kackiga, eller jag.

Bäst: Jag har visserligen inte testat produkterna än men känner mig optimistisk.

Sämst: Som gammal klaustrofob har jag svårt för mörka, instängda lokaler med lågt i tak. Dessutom ger mörka lokaler ofta dåliga bloggbilder, vilket så klart är dumt när man bjuder huvudsakligen bloggare.

Kuriosa: Gamla Toni & Guy-grundaren Steve Terry är tillbaka, efter 18 månaders familjehäng på en surfstrand i sitt hemland Australien. Nu samarbetar han med Schwarzkopf och, förutom att han visade stylingtekniker och -produkter idag, håller han på att utarbeta ett nytt "hemligt" koncept, som han inte kan säga något om och därför pratade om hela tiden. Det ska bli en hårsalong men inte en hårsalong. (Underförstått: Något mycket mer konceptbaserat och – så klart – coolare).

Steve Terry och hans tre modeller.

Berns toaletter doftar lika fräscht som de ser ut, och därför…

… hade Schwarzkopfs proffsiga team placerat ut doftljus.

Samt pyntat med produkter. I love attention to details!

In English: Today, Schwarzkopf presented the new and updated Osis-products for the Swedish press.

T.v. Herrdoften Acqua di Gio, t.h. nyheten Acqua di Gioia.

Vad? Pressfrukost för Armanis nya damdoft Acqua di Gioia, som släpps vecka 21. Doftforskaren Mats J Olsson berättade intressanta saker om lukter och deras påverkan på oss.

Var? Operakällarens veranda.

Vad serverades? Ungefär en fyrstjärnig (men inte femstjärnig) hotellfrukost: te, kaffe, extragod juice, två sorters hårdost, salami, olika sorters bröd, croissanter, Armani-choklad. Anmärkningsvärt att det inte fanns laktosfri mjölk till morgonkaffet på själva Operakällaren – jag trodde Sturehof var sist på bollen. Går det fina folket runt och lägger laktosfisar hela dagarna? Eller har det inte mjölkmage?

Vilka var där? Bland andra Hedvig von Mentzer, Shatilla Holm, Lisen Sundberg, Emma Nybom och en del människor jag inte har sett på länge.

Bäst: Doftforskaren var kanonbra, jag kände genast för att intervjua honom och pick his brain om allt som har med dofter att göra. Och ljuset! Det blev jättefina bilder alldeles av sig själv.

Sämst: Det kanske funkar bättre i mer glamourösa och mindre jordnära länder än Sverige att berätta en historia om "a woman after the rain finds her way through nature" och där "a drop of water falls on her skin – it awakes her." Jag förstår att skönhetsmarknadsföringen bygger på känslor och förförelse, och det är företagens jobb att förmedla känslorna till journalister via PR, men ibland önskar jag att det fanns mer moderna sätt än dessa "historier".

Kuriosa: När en grupp människor i en studie fick dofta på plagg som burits av personer i stressade situationer (typ hoppa fallskärm) visade många i gruppen att de reagerade på stressen. Det visar att vi kan lukta oss till andras känslor. Och det tror jag stenhårt på: Två gånger har jag kramat en person och ryggat tillbaka av en doft som jag kallar "våt hund". Första gången det hände sa jag "han luktar depression". Sedan fick jag veta att båda personerna var deprimerade. Jag vet ännu inte om det var depressionen eller möjligen anti-depressiva piller jag luktade mig till. Lukter är coolt, i alla fall. Utom laktosfisar, då.

Cosmo-Emma var fin i en Diesel-klänning.

Karolina Bertorp är sprillans ny pressansvarig för L'Oréal Luxury Products och verkar bra.

Armani kommer med en skuggpalett inför sommaren också.

Klart Giorgio ska göra egna pralutter!

I Kungsträdgården utanför har körsbärsträden börjat blomma.

In English: Today, L'Oréal Luxury Products launched their new scent Armani Acqua di Gioia to the Swedish press. To be released in shops in three weeks.