
Så här är det lite för ofta.
Hej, du som jobbar på ett skönhetsföretag!
Jag vet att du antagligen läser min blogg, därför tänkte jag använda den här utmärkta kommunikationskanalen för att prata med just dig. På förekommen anledning måste jag nämligen förklara lite mer om min blogg och mitt jobb. Du vet säkert vad det innebär att vara journalist, men det kan ju hända att vissa detaljer inte är helt kristallklara, så jag ska ändå berätta lite mer. Det kommer att underlätta för oss båda i våra respektive jobb.
En journalist ska förhålla sig kritisk till den bransch hon bevakar. Det innebär att journalisten ska ifrågasätta allt hon hör, gräva ner sig i detaljer och ta reda på fakta tills hon med hundra procents säkerhet kan säga att något är på ett visst sätt. Det innebär också att om någon säger att himlen är blå, är det journalistens jobb att hitta någon annan som kan säga att himlen är röd. Och hittar hon ingen som säger att himlen är röd måste hon ändå i sin rapporteringen på något sätt få in att himlen visst kan vara röd ibland, enligt vissa, vid vissa väderförhållanden, på andra ställen i världen. En journalist är en Fröken Tvärtemot. Den som istället säger "åååååh så vackert att himlen är blå, det är nog den mest perfekta himmel jag har sett" är en lallande fåne som borde skjutas om hon kallar sig journalist.
I praktiken innebär det här att journalisten inte bara kan acceptera allt som står i en pressrelease, oavsett hur väl underbyggda fakta som står i den. Allt måste kollas; twistas; göras personligt; balanseras. Om journalisten skriver av en pressrelease rakt av utan att själv reflektera över den är hon bara PR-maskinens förlängda arm. Då väljer hon att vara lojal mot skönhetsföretagen och inte med sina läsare.
En journalist är skyldig sin läsare att berätta alla negativa fakta hon snubblar över. En bekant till mig, som jobbar med PR, sa apropå oss bloggare: "har du inget positivt att skriva, skriv inget alls". Det förklarar varför han jobbar med PR och inte på den redaktionella sidan. Att endast rapportera positivt och annars tiga still är inte journalistik, det är återigen att sätta skönhetsföretagen före sin läsare. En del nya reportrar/bloggare vågar inte vara negativa för de vill inte stöta sig med dig och ditt företag. I det långa loppet är det bättre för både dig och dem med ärlig rapportering. Präglas rapporteringen av insmickrande eller åtmistone odelat positiv kritik, urholkas trovärdigheten. Ingen tror att vargen kommer när den väl kommer. Och med vargen menar jag en perfekt foundation.
Jag tvekade länge att blogga om pressvisningar. Att blogga om pressvisningar är inte journalistik, det är PR. Samtidigt förstod jag att det finns en längtan hos den som inte är inbjuden att få följa med "bakom kulisserna" på en pressvisning. Därför valde jag att blogga om pressvisningar, men på mitt sätt. Jag berättar inte bara fakta utan lyfter också fram vad som i min (högst personliga!) mening är "bäst" och "sämst" på pressvisningen. Det är dels för att skilja mig från alla andra bloggare som rapporterar om pressvisningar, men det är också för att det inte vore journalistiskt att rapportera från pressvisningen om jag inte försöker leta fram negativa aspekter likväl som positiva. Du kommer alltså aldrig att få läsa en pressvisning utan att något med den är "sämst". Det har inte med ditt och ditt företags PR-arbete att göra, det har att göra med den form för pressvisningsrapportering jag har valt. Till och med den som jag tycker har varit årets bästa pressvisning hittills har fått negativ kritik.
Och så kommer det att fortsätta vara. Då enda alternativtet för mig är att inte rapportera om pressvisningarna alls, tror jag det är bättre för både min blogg och skönhetsbranschen att jag ändå fortsätter i min delvis negativa, och oftast mest positiva, rapportering.
Du kanske tycker att jag är en gnällkärring. Det har du rätt i. Och det är jag för att det är mitt jobb.
Peace out.

Så här är det alldeles för sällan.
In English: Having a chat with Swedish PR people about press ethics, the difference between true journos and the rest, and why a partly negative feedback on their events is not necessarily bad for them.