Fast så nytt är det väl inte med smutsiga/leriga färger? Både OPI och China Glaze och Essie har ju släppt massor senaste året, tex You Dont know Jacques och Angora Cardigan. Är den här färgen så annorlunda från dem?

Hej Sara!
Jag tänker att för beautynördar är den inte ny, men för den stora massan är den troligen det. Vilka andra märken har marknadsfört sina leriga lack lika brett som Chanel? (Vilka andra märken har möjlighet att sätta ett lack på catwalken för den delen?) Det var ju ingen som bloggade om äppelgröna lack speciellt ofta innan Chanels s/s 2009-kollektion heller... Även om det fanns. Så det nya är inte färgen så mycket som framlyftandet av den. Om man ska vara krass, och det ska man ju.
Och frågan kvarstår: är det snyggt? Vad tycker du?

Chanel hakar på trenden och gör den antagligen ännu större. Jag älskar dammiga och smutsiga nagellack!

Jag är också tveksam, men har kommit fram till att jag tycker att det kan vara fint på andra, men att det inte känns rätt för mig.

Betänk så många andra fina lack det finns; svart, mörkblått lila och, icke att förglömma, rött!

Tres chic. Classy och kvinnligt men inte tantigt.Understated utan att vara ängsligt.
Och 100% mjukare och mer smickrande för de flesta hudtoner än di där stålgrå lacken som var så inne förra säsongen (?) och gjorde att alla såg ut att ha lätt förmultnade zombiehänder.

Chanel har gått från att sätta trenden när det gäller nagellack till att tidigt snappa upp vad andra har för sig och (pga sin satus och storlek) ta/få kredd för en trend som redan existerar.
Jag köper ditt argument att färgen känns igen av beautynördar men inte hos den breda massan och att man därmed kanske inte ska kalla det en trend ännu. Samtidigt så är man i modesvängen snabba på att tala om heta trendplagg trots att vi inte sett skymten av dem i butiker här än, jag tror att vi beautybloggare följer i de fotspåren.
Och så till frågan Ja, jag älskar den här leriga, skitiga looken men jag har ett flertal i samlingen redan så till våren lär jag nog ha tröttnat. Chanels priser känns heller inte försvarbara i de fall lacken inte är exceptionellt unika. Men jag är nyfiken på formulan, hur är den att lacka?

Tack för input, keep it coming!

Helena: Kanonbra, faktiskt! Glider enkelt över nageln, blir enkelt jämn (till skillnad från förra veckans CND-lack, som jag fick jobba med) och kräver egentligen inte två lager, som jag ändå applicerade av gammal vana. Torkar fort, delvis med hjälp av Essie-lacket.

Njae.. Jag tillhör nog den "stora oinvigda massan" och kliar mig mest lite konfunderat i huvudet. Brunt, liksom.. Säger nog pass.. Eller köper ett när det alldeles precis har blivit totalute.

Jag är jäkligt kluven. Gav mig på den här trenden för flera flera år sedan då jag gick och fixade naglarna var 3:e vecka. Då var det ett OPI-lack i mullvadsbrungrått. Det blir ju lite dödgrävare av den looken. Jag tycker om färgen men på mina rosaflammiga händer blir det helt enkelt inte så lyckat. Man ska nog vara väldigt jämnt i hudtonen (sen kvittar det om man är vit, svart eller gul) för att det där ska funka.

Ja nu är jag ju inte med i modesvängen men den färgen får mig att tänka på en låt med Beavis och Butthead http://www.youtube.com/watch?v=6ySuxo5Wazg

Jag är inte så imponerad av det där lerlacket, men jag har ett snyggt mer chokladbrunt från E.L.F som jag använder titt som tätt, det är mörkt och glansigt.

Aaah, ursnyggt. Ibland känner man inte för att vara blanklackad om fingertopparna. Det här känns som ett riktigt läckert vardagsnagellack tänker jag. För oss som inte alltid orkar glittra till det.

Jag tycker att färgen är väldigt chokladig, ljus chokladsåsaktig...

Även om jag tycker väldigt mkt om choklad (ej mörk, äcklig choklad) så vill jag inte ha det på naglarna.

Märkligt för jag älskar ju bruna ögonskuggor...

Ja det kanske är lätt att man fastnar i nagellacks-nördsträsket och tar sånt här för givet... Jag har nog vant mig mer och mer vid dammiga & smutsiga färger som denna senaste året. I början hade jag lite svårt att relatera till dem, sedan började jag tycka det var snyggt på andra, och nu har jag blivit rätt sugen på någon liknande färg själv... En klassisk tillvänjning!

Jag känner lite samma sak för ler-lack som för matta lack- en del är jättesnygga medans andra är lite 'bleh'. Jag är kluven helt enkelt. Många av de mer bruna lerlacken blir helt fel på min grisrosa, bleka hud. De som är dammigt lila eller mer grå går bra men då är de samtidigt inte leriga längre.