Foto inför mitt släpp av debutromanen Väninnorna & Kung Carl.

Jag får ofta praktikansökningar och jobbansökningar och har under mina 14 år som mediachef (och ytterligare fyra år i branschen som anställd) på Sveriges största förlag varit med om otaliga rekryteringar. För att få jobb/praktik måste du för det första ha talang, för det andra måste du vara orädd och gå all-in. Annars kommer någon som är modigare och vågar hoppa utan fallskärm att ta ditt jobb, och förresten passar du inte som journalist om du inte kan hantera nervositet och rädsla. Så här fick jag två av mina viktigare uppdrag.

1. Prao på Västerbottens Folkblad när jag var 15 år
Jag har till skillnad från de flesta många andra tagit mig in i mediabranschen utan kontakter. Däremot har jag varit bra på att skapa kontakter där inga funnits. Som när jag inför praon i årskurs 8 ville in på någon av de båda lokaltidningarna i Umeå. En kille i en parallellklass, som knappt inte visste vem jag var men som spelade i samma hockeylag som en kille i min klass, som visserligen inte ville prata med mig men som bodde på samma gata, hade en pappa som var chefredaktör på Västerbottens Folkblad. Eftersom jag intuitivt förstod att en personlig kontakt är guld värd, plockade jag – som då var väldigt blyg, väldigt töntig och rädd för ungefär alla på hela skolan – upp skolkatalogen och ringde chefredaktörens son. "Hej, jag går i samma klass som din lagkompis och jag vill göra prao på din pappas tidning. Kan du prata med honom så att han läser mitt ansökningsbrev när jag skickar det?" Jag fick praon, jag fick texter publicerade, och när jag långt senare gjorde min journalisthögskolepraktik på Radio Västerbotten hade jag samma handledare som på VF, för han hade under de sex åren bytt jobb. Plötsligt kände jag folk i branschen! Jag hade skapat kontakter.

2. Reporter på SOLO, mitt första tjejtidningsjobb
Via betydligt häftigare vänner än jag (Fredrik Wikingsson, som hade gjort sin journalisthögskolepraktik på Aftonbladet och lärt känna Filip Hammar, medan jag på grund av en kille dåligt omdöme tynade bort på Radio Västerbotten) fick jag höra att en coolare, tuffare tjejtidning skulle starta. Jag var varken cool eller tuff men visste att jag ville jobba med text. Jag fick namnet på den blivande chefredaktören och började ringa henne via förlagets växel. Jag ringde flera gånger om dagen i flera veckor och fick aldrig prata med henne. Jag överdriver inte – jag ringde JÄMT! Jag mailade inte, jag ringde. Även om personen inte hinner prata sticker du ut mer i telefon än om du är en av 100 personer som mailar om frilansuppdrag/praktikplats just den dagen. (Jo, så många är det på en stor tidning.) Jag hann bli bästis med växeltelefonisten. Till slut var vi så bästisar att hon tvingade den blivande chefredaktören att ringa mig och jag fick en chans att skriva en provtext. Sedan fick jag chans på ett vikariat. Vid det här laget tynade jag bort på Radio Östergötland, som vägrade låta mig gå tidigare från mitt sommarvikariat för att hoppa på tjejtidningsvikariatet. Då bad jag dem väldigt vänligt dra dit pepparn växer, trots att jag insåg att jag möjligen aldrig kommer kunna jobba på Sveriges Radio igen, eftersom alla känner alla och jag brände broar. Efter fyra dagar som reporter på SOLO fick jag vikariera för chefredaktören, som var utarbetad och gick upp i rök på en grekisk ö. Med totalt fyra dagars massiv tidningserfarenhet fick jag ratta hela tidningsproduktionen. Det gick det med. Man kan säga att jag lärde mig tidningshantverket väldigt snabbt.

Självklart hade det här inte varit början på min karriär om jag inte hade haft talang, varit smart och lärt mig snabbt. Men det finns andra som är lika talangfulla, smarta och snabblärda. Jag skiljer mig från dem för att jag gör vad som krävs när jag vet vad jag vill. Det måste du också göra om du ska jobba inom media, i alla fall när du är ny i branschen.

Sedan dess har jag skrivit tre böcker (två fackböcker, en roman). Jag har jobbat på Sveriges största tidningsförlag, oftast som chef. Jag har skrivit krönikor i Skandinaviens största dagstidning. Jag har jobbat med TV, startat två framgångsrika sajter, driver två bloggar och äger idag min egen tidning (tillsammans med Sam). Andra tidningar lägger ner, Daisy Beauty utvecklas positivt! Jag kan välja vilka jag vill jobba med, jag jobbar med mina intressen och jag lever ett liv där jag få plats med hundar. (Den sista meningen är den viktigaste här).

Inget av det här hade varit möjligt om jag inte hade varit beredd att hoppa utan fallskärm, böna, be, skämma ut mig och ta för mig. Kom ihåg att mod är inte avsaknad av rädsla. Mod är att göra saker du egentligen inte vågar.

In English: Courage is just as important as writing skills and intelligence when applying for a job in media. Courage is not the same as fearlessness. Courage is doing things you are afraid of. And that is what makes you succeed.