Nej men då gör vi så här då, Rugby-Lisa
den 3 september 2010 21:16
Alltså, nu har det blivit bloggkrig. Vilket i sig är lite spännande. Så jag gör ett litet anfall så här på fredagkvällen, så kanske du som nu låter dig representeras av Lisa och är en av de många personer som har uttryckt sin förfäran över gästlistan till Daisy Beautys bloggresa till Riga kan få lite mer kött på benen.
Jag börjar med att visa min kommentar på Lisas personliga blogg, där hon för säkerhets skull för diskussionen vidare ifall jag inte skulle tillåta negativa kommentarer här på min blogg:
"Jag tillåter absolut negativ kritik, förslagsvis saklig. Men som jag sa i inlägget du kommenterade så tycker jag det är olämpligt att föra diskussionern i kommentarsfält eller per mail. Inte för att diskussioner inte håller i offentligheten, utan för att saker och ting brukar få felaktiga proportioner bakom varsitt tangentbord. Därför har jag mailat dig mitt telefonnummer och hoppas att du ringer."
Lisa ringde inte utan valde att fortsätta diskussionen bakom sitt tangentbord:
"Du missar poängen helt. Jag undrar varför man inte kan ta diskussionen öppet och kanske låta de olika bloggerskorna, för det är ju ett antal tämligen stora skönhetsbloggar som föll bort, veta hur processen gick till. Vad skulle de kunna göra med sina bloggar för att kvala in nästa år?
Du kan inte ha missat vad det pratats om på twitter eller i bloggdiskussioner?
Jag är inte inte personligt intresserad av din site eller ditt event. Jag lämnade en kommentar på en blogg jag gillar, LGB, och du blåste det helt ur proportion. Därav svaret."
Jag har flera alternativa svar på det.
Det raka: Jag respekterar inte folk som springer förbi min brevlåda, kastar in en bajsbomb och sedan sticker och gömmer sig bakom knuten.
Det ironiska: Jag har uppenbarligen missat en väldig stor och viktig diskussion som flera jättestora och för mig helt okända skönhetsbloggar för på Twitter och sina bloggar. Var snäll och visa mig dessa tweets och inlägg så att jag kan besvara dem på platser där det är lämpligt istället för att de stackarna ska behöva fortsätta använda dig som språkrör. Kanske hittar jag några nya favoritbloggar på köpet.
Det spydiga: Du hade en fest i fjol. Du mailade inte mig en motivering till varför jag inte blev bjuden. Förklara varför du inte gjorde det.
Det roliga: Hurra! Min första hater! Äntligen är jag en riktig bloggare.
Du kan själv välja.
(Vad festligt! Det här med att snacka om saker på fegvis via bloggar är ju underskattat! Det leder ju till att diskussionen kan pågå hur länge som helst! Neverendig story, liksom. Jag tror jag omprövar min tidigare inställning att jag hellre för frågor vid personligt möte eller per telefon för att minska risken för missförstånd, upptrappning och infekterade konflikter, för på det här viset kan jag tycka en massa, vara spydig och snacka översittaraktig utan att riktigt behöva stå för det. Jag behöver inte ta en konflikt på riktigt eftersom jag inte behöver höra någons röst eller se någon i ansiktet. Det är faktiskt helkul att tillbringa helgen med att märka ord, upprepa mina tidigare ståndpunkter och riskera att låta tjatig. Jo!)
In English: Yay, I have my first hater! I am finally a real blogger!