Igårkväll lagade Steve risotto åt 20 personer och så var vi tvungna att dricka upp en låda champagne som blev över från bröllopet. Och så har vi ju faktiskt varit på en vingård, där nya favoriten har blivit rött vin på druvan minervois, så jag är lite trött i mössan idag när vi ska åka hem.

På det relativt lilla bröllopet har det varit inte mindre än åtta läkare, varav sex praktiserande. En endokrinolog, två allmänläkare, en psykiatriker, en ryggmärgsskadespecialist och Simon Cowells botox- och filler-läkare. Jag och Sam har försökt suggerera fram en skada eller anfall bara för att få njuta av överflödet av professionell vård men det enda är en stukad fot från dansgolvet och ett rejält blåmärke från ett onödigt utstickande dörrhandtag.

Bäst, förutom att få dela brudparets äkta lycka och kärlek, och förutom att ha lärt känna många intelligenta, roliga, varma vänner som vi ska se mer av i London, är att jag och Sam har fått spela massor av pingis. Faktum är att vi spöade alla andra i dubbel - och jag spöade alla inklusive Sam i singel (moahahaha!). Kul eftersom det är ungefär 25 år sedan jag spelade senast.

Nu ska vi lämna 32-gradiga värmen, resa i 15 timmar och slutligen hämta hunden i Gävle. Pust. Men det var det värt!