Jag har ett prov på Noir. Och det är en underbar parfym. Men den är också tråkig. Så jag är otroligt tudelad. Hade den hetat något annat en Noir hade det känts mer okej att den är tråkig. Namnet och flaskan borde innehålla något mörkare och mystiskt. Inte en kontorsdoft, om än en välavvägd och elegant, som inte kickar igång någon aktivitet i hjärnans doftcenter alls. Om man ska vara snäll kan man ju jämföra med tanken om "den lilla svarta", att man ska ha en klänning som passar till precis alla livets tillfällen utan att sticka ut. Men nä. Den är god men jag vill bli lite hög på parfymerna jag köper.

Lisa: Ja, det är ju just känslan av att 'noir' inte längre betyder något alls, särskilt inte någon mörkare doftprofil som stör mig. Den lilla svarta ja. Boss Nuit som lanseras nu har precis Den Lilla Svarta som utgångspunkt och lyckas tämligen väl med att vara en sådan doft som är lämplig nästan jämt (utan att vara en snoozefest). Guerlain Un Petit Robe Noir är ju dessutom döpt efter modeföreteelsen.

Jag är också tudelad vad gäller Coco Noir. Intressant fenomen. Om Coco Noir var en person hade nog hen gått och hängt sig nu - totalt förintad av alla förhoppningar som inte infriades. När jag läser alla parfymbloggar (finns undantag dock) slås jag av att stämningen liknar en slags mobbning - "Coco Noir är så värdelös". Alla hade hoppats på, nej, de förväntade sig ett extremt hänförelsens elixir och så kom....tadaaa...en nästan banal fruktcoctail i lila, falskeligen förklädd i den lilla svarta. Humpff! En örfil i ansiktet på hela uppsättningen förorättade parfymistas. Chockvågorna som rullade över globen var jämförbara med ett pyroklastiskt vulkanutbrott, ett ödelagt Pompeji. Jag var också besviken. Trams i mörklila istället för extas. Tsss...Samtidigt undrar jag: har man rätt, är det okej att bli så himla förorättad när förväntningarna på en doft inte infrias? Vet inte. Parfymörerna och deras uppdragsgivare måste ju anpassa sig till en marknad, och det är kanske så att Chanel gör det på ett rätt bra sätt. Sina fantastiska dofter släpper de i Les Exclusives-serien (tyvärr svåra men ej omöjliga att få tag på, men faktiskt inte dyrare än Chanels "varuhusparfumer", de verkar dyrare för att flaskorna är större),och varuhusdofterna - ja, "they pay the bill", så att säga. Och Chanels sk varuhusdofter håller avsevärt högre kvalitet än de flesta, med undantag från Guerlain. Men visst är Coco Noir lite tråkig, precis som Lisa säger. Men ändå helt okej. Man får trösta sig med att 31 Rue Cambon och Coromandel, också av Jacques Polge för Chanel, är två av de mest hänförande dofter som någonsin komponerats. Och det bästa av allt: underbara Coco - la grand dame för hela Coco-genealogin - kan man köpa överallt.

PS: (ovidkommande, men tyckte jag borde rapportera) Testade Yvresse från Dior härom dagen. Äckligt sötsliskig i 30 minuter, men sedan....helt ljuvlig.

Ann-Sofie: Älskar din utläggning (hur går det med bloggstartandet?!) och håller med dig i vissa avseenden. Efter No19 Poudre sänktes mina förväntningar på Chanel, i alla fall vad det gäller förnyelse. Jag skulle hellre se att Polge aktiverade sin luktnerv med en ny chaneldoft istället för att jobba med småfåniga flankers. Faktum är ju att det finns en viss tradition bland parfymbloggare att såga flankers och det är nog inte helt taget ur luften. Jag menar, vi tenderar att värna om våra klassiker och ve den som ger sig på dem. Jag tänker inte såga Coco Noir innan hudtest men eftersom varken Coco eller Coco Mademoiselle tillhör några personliga favoriter så är utsikterna... halvmulet men uppsprickande.

YSL Yvresse? Jag minns den från när den fortfarande hette Champagne. Visst är det en fruktig chypre? Grön floriental? Måste uppdatera mig så tack för påminnelsen.

Fruktig chypre - väldigt mycket persika med sockergrädde. Egentligen för söt för mig som freakigt nog inte gillar sötsaker och efterrätter, och inte heller fungerar söta dofter på mig. Provade den på NK och tänkte under hela vägen hem att jag minsann skulle skrubba bort slibbigheten ordentligt. Men när jag kom hem hade helt förvandlats till en sån där doft som liksom ligger som en andra hud och sprider sig i luften med en välbehaglig självklarhet. En hel flaska behöver jag nog inte, men en dekant....

Absolut! Käre Onkel Polge måste sluta tramsa, kavla upp ärmarna på labbrocken och börja Arbeta.

Jag har en hel flaska Coco Mad. som jag nästan aldrig använder, för jag gillar den inte heller så värst. Den är rätt tråkig, som en avslagen konversation. Men det slår aldrig fel - varje gång jag har den på mig får jag alltid komplimanger. Coco däremot är en av mina favoriter....

Hmmm, det blir nog ingen blogg, jag tror inte jag skulle klara av att uppdatera regelbundet och så pass ofta som det behövs att hålla liv i den. Hade jag mer tid skulle jag kanske börja. Nå, om några decennier blir jag pensionär - då!

PS I princip kan man nog säga att flankers är ett sataniskt påfund och ett avgrundsgissel.

Åh, fantastiska Sartorial! Det är verkligen Duchafour när han är som bäst. Dock srburen till vardags har jag fått uppleva, man kväver både sig själv och omgivning hur lite man än har. Det är för mycket James Bond-alfahanne för en vanlig tisdag liksom. Men till fest, oh my god säger jag bara.

Är såååååååååå nyfiken på Von Teese, härligt att höra att du gillar den, det skänker hopp! Efter den extrema besvikelsen på Gaga kan det behövas en celebuscent som håller måttet!

Och så Coco Noir. Well, allt har väl sagts bättre i de tidigare kommentarerna redan men... efter den första besvikelsen är jag försiktigt positiv. Lite samma reaktions mönster som inför Bleu. Noir fyller sin funktion, den är vanlig, men välgjord och i snygg flaska. Works for me. Och hellre att jag ser den i någons badrumsskåp än krampaktigt supernervösa typ Byredo Blanche...

P.s. ja jag erkänner, jag glor i folks badrumsskåp. D.s.

Pojkfröken: Jag ser fram emot att få testköra Dita på huden. Jag tycker mig ha märkt att just vita blommor kan dofta gott på teststicka men att de kan falla platt på huden om de råvaror som använts är av den billigare sorten.

Herrejisses ja, en decant av Sartorial står högt på önskelistan. Då blir det höstmyyyz här hemma vill jag lova.

Jag gjorde ett "blind buy" av L'Agent, efter att ha sett Katie Puckriks recension. Turligt nog älskar jag den. En av de dofter jag får flerst komplimanger för.

'Porno ballerina' beskrev hon den som va? Love it!