'
Torsdagen den 2/2 gick jag och ett gäng toppenbloggare med Kicki i spetsen ombord på Tallink Silja M/s Victoria med destination Tallinn. Väl ombord fick vi först lämna bagaget i de überflotta Deluxe-hytterna vi så flådigt tilldelats och sedan begav vi oss till konferensdelen för att välkomnas av Roger Yderbo, Area Manager på Tallink Silja. Eftersom jag tydligen är värdelös lifestylebloggare glömde jag ta kort på Roger men väger upp med en bild på mingelmaten och Champagnen. Klantigt av mig, sorry Roger.
Efter Rogers introduktion intervjuade vi varandra och fick presentera den andre inför deltagarna. Smart och roligt! Sedan hade vi förmånen att få guidas upp på bryggan och hälsa på kapten Risto Pihlakas och hans besättning. Det var spöklikt vackert att glida ljudlöst genom en isig skärgård i mörkret. Kaptenen Pihlakas borde ha ett pris för att han stod ut med mina dumma frågor i stil med: hur lång tid tar det att bromsa den här båten varvid kapten Pihlakas knappt kan dölja sin munterhet när han svarar att fartyget naturligtvis inte har någon broms och att det beror på med vilken hastighet båten har. Dumb blonde me?
Efter åttiotvå misslyckade försök att fånga utsikten genom bryggans stora fönster får ni nöja er med en bild på fatrygets kompass, vacker den med på något sätt.
Det var ingen hejd på lyxigheterna, på bilden ovan ser ni gänget på Victorias A'la Carte-restaurant där vi bjöds på mer Champagne, en del språklig förbistring med serveringspersonalen och många skratt i fint sällskap. När måltiden var över fick jag vackert tacka för mig eftersom det började gunga och min åksjuketablett däckar mig som en klubbad säl (ursäkta det osmakliga talessättet).
När vi anlände till smällkalla Tallinn fick jag åter en spöklik men vacker naturupplevelse. Det nollgradiga havet fullkomligen ångar eftersom den omgivande luften var betydligt kallare, -24ºC skulle det visa sig. Långkallingar på!
Snabbt som attan kastade vi in bagaget och oss själva i den härligt uppvärmda sightseeingbussen och rullade ut från terminalbyggnaden.
Ett torn
Ett torn till, "Långe Herman" i folkmun. Jag har åtta bilder till på olika torn men jag tänker inte tråka ut er utan nöjer mig med att konstatera att Tallinn är smockfullt med torn som har lustiga namn. Okej?
På sätt och vis ett torn men det här är porten och fasaden till den rysk-ortodoxa Alexander Nevskijkatedralen (som jag av en händelse besökt i ett mycket bakfullt tillstånd många år tidigare). Kul att få ett nytt försök liksom! Tyvärr (och förklarligt nog) var det fotoförbud inne i katedralen men jag kan meddela att doften därinne gav mig akut begär efter världens alla rökelseparfymer på en gång, särskilt Comme des Garcons Avignon. Som svenneturist var jag naturligtvis tvungen att ha med mig en miniikon (heter det så?) hem.
Lite gudsfruktan för €4.50, som hittat!
Mest kittlande och otäckt var nog historien om Hotell Viru som byggdes under Sovjettiden och där samtliga rum, inklusive toaletterna var avlyssnade. Jikes, de var verkligen paranoida de där stalinisterna! Dessutom gillade de att flytta runt folk som fiapluttar på ett spelbräde. Inte mindre än 200 000 ester kan ha deporterats till Sibirien sedan det att Estland annekterades av Sovjetunionen 1940. Mycket obehagligt att tänka på och saker som nagellack och vårkollektioner kom lite på skam där ett tag.
Så, det får räcka för nu. Håll utkik efter fler och mer skönhetsinriktade inlägg från Tallinn här de kommande dagarna.
P.S Tack till Tallink Siljas eminenta livechat som på under två minuter tog reda på kaptenens namn åt mig. Bra där D.S
