För länge sedan. På den tiden då jag inte bodde i Stockholm, utan fortfarande bara kom hit på besök då och då, blev jag förälskad.
Föremålet för denna förälskelse var två broar. Den ena var Västerbron och den andra var den där delen av Essingeleden som går mellan Gröndal och Stora Essingen.
Det var på någon av dessa broar man kom in till stan när man åkte bil hit. Och det var från någon av dessa broar jag alltid fick den där första utsikten över Stockholm, med vattnet, byggnaderna och hela den där härligheten som jag, småstadsflickan, tyckte var så magisk.
Jag tycker fortfarande väldigt mycket om de där broarna och utsikten från dem.
I går när jag tog min löprunda, som innefattade Västerbron x 2, så tänkte jag på att jag i dag faktiskt bor så att jag kan se både dessa broar från mitt hem.
Två broar som jag liksom aldrig blir mätt på. Utanför mitt fönster. Varje dag.

Ja, ni ser ju bilderna på min utsikt.
Den är, varje dag, en stund av vardagslycka. Mitt i...ja, just det, vardagen.

Broarna... Gotta love them!

Men nog om det - åter till verkligheten och tusen saker på to-do-listan!
Det är mycket nu. Mycket och kul!
 

C